Jag är så otroligt trött i huvudet nu alltså, har tänkt lite för mycket på saker man borde låta bli att tänka på.
Som vissa grejor som sades av vissa delar av sambons familj när jag blev med barn, bland annat så sades det att jag skulle göra abort, personen kunde t.o.m tänka sig att skjutsa mig dit. Men jag tackade självklart bestämt nej till att ta livet av det barn jag alltid velat ha.
Och det känns som att ända sedan jag fick ett plus på stickan så har alla odds varit emot oss.
För i gamla lägenheten så var Novalie alldeles för nära döden, på grund av mögel, d.v.s att om hon hade vart där inne en dag till, så hade hon troligtvis dött.
Hon föddes dessutom med navelsträngen runt halsen, de var väl inte så farligt sade läkarna, men det KUNDE ha varit det.
Sen har även sambons familj varit jävlar på att kritisera. Riktiga kritiserings-gamar helt enkelt. Och jag blir så leds! – Låt oss få sköta vårat eget liv, istället för att lägga er i så förbannat! Och börja sköta ert eget istället! Vi är inte invalida och vi KAN ta hand om oss själva. Vi behöver inga passupper!
Ja, det var allt för mig!
