Lite tankar i mitt huvud..

Ibland förvånar man sig verkligen på hur vissa människors öden blir. Har ni inte tänkt på tex om man hade en gammal vän i mellan stadiet eller som man kände när man var liten, att man sen kan få höra att den har blivit en helt annan person en vad man kunnat tänka sig, man kan ha haft vänner som man inte har träffat eller hört talas om på 10 år och sedan får man höra att dem blivit toppadvokater i USA.. ni förstår vad jag menar?

Sjukt endå hur människors liv kan ta en helt annan riktning en vad man kunnat tänka sig. Om jag tar mig själv som exempel, så trodde jag ALDRIG som liten att jag skulle bli den jag är idag, att jag röker, dricker, festar osv..! Jag minns när jag sa till mamma ”Jag kommer aldrig börja röka” och varje gång någon rökte bredvid mig höll jag för näsan och sa ”uush vad äckligt bläää”. Men jag tror nog att det värsta, mer en att man själv förändras är när någon man verkligen tycker om gör det, när dem man älskat mest vänner, bara blir annorlunda. Jag menar det går så snabbt, men samtidigt tar det så lång tid innan man inser det, eller kanske vill inse det? Det är hemskt, och sedan kan man inte göra så mycket åt saken, mer en att minnas de bra stunder man hade tillsamans.

Jag är i den tron att man AlLTID ska kunna prata om saker, jag vill kunna tro det och det säger jag jämnt till mina tjej kompisar. Men även fast man när man inte bråkar och man kan prata så lugnt om allt, och vad man skulle göra och inte göra även fast man bråkade, är det mycket lite som faktiskt stämmer. Det jag menar är, att när man är arg osv.. kan man alltid säga saker som man sedan ångrar. Därför, eftersom jag vet att man ångrar det man säger, så även fast när jag bråkar med mina vänner så säger dem oftast taskiga saker, som dem sedan kanske ångrar, men jag gör aldrig det, för att jag vet att jag kommer ångra det, trotts att jag endå blir ledsen att mina vänner kan tillåta sig själva att säga saker, och det kan låta lite konstigt lixom, om dem får säga saker när dem är arga varför ska inte jag göra det, men det är sådan jag är helt enkelt.

Ville egentligen bara skriva av mig lite, vet att ni inte ens kommer orka läsa halva texten, men det känns skönt att bara skriva av sig ibland faktiskt. För nu känns det lite bättre, Sov gott! 🙂

Jag och min vän Sandra 9-10 år..

Är så trött på all drama i livet, jag är och kommer aldrig att vara någon slags ”drama queen” hatar att bråka, tjaffsa, konflikter, jag är rädd för sådant det kan jag erkänna, jag kan vara väldigt svag som person när det gäller konflikter och helt vill jag inte ta tag i det, men åandra sidan vet jag att man måste ta tag i det, och det kanske det jag är mest rädd för att veta att jag måste…