Orkar egentligen inte ens skriva ett inlägg, är så trött på allt. Är trött på att alltid hamna i klämm, att alltid känna att man inte räcker till. Att vad man en gör eller säger blir det fel och att man inte blir litad på, hur mycket jag en försöker finnas där för alla så ser folk inte det, vad jag en gör . Att hela tiden gå runt med ångest klump i magen börjar ta på en, känner att jag börjar komma i en kris i mitt liv. Det är så mycket som händer på en och samma gång. Försöker att inte tänka på saker och ting, men det är svårt. Vet inte längre var jag har de personer som har betytt så mycket för mig och egentligen fortfarande gör, det tar så mycket på mig att veta att folk går på skitsnack om än och tar till sig det, att inte ha en tilllit eller iallafall kunna prata med varandra, det får mig ledsen, jag vet vad jag gör och vad jag tänker och att jag är en så bra person mot den, det gör mig ledsen att man inte tror på en utan bildar sig sina egna uppfatningar och står fast vid dem trotts att de inte stämmer, och själv kan jag inte göra någonting mer en att själv veta vad som är sant, när någon nära målar upp en bild på en som om man vore en hemsk person mot den, när jag som är den enda som kan veta bäst, vet att det är så långt ifrån som sant… det känns rätt så hemskt. Jag har alltid viljat kunna prata om saker och problem, men vet inte längre om jag kan. Ush ush.. har aldrig kännt mig så här tom? Det känns som om jag har blivit en annan person, en dålig person, har så mycket blandade känslor i min kropp att allting krockar. Jag måste hela tiden vara aktiv och göra något mina dagar består i att gå upp runt 8 varje dag och gå och lägga mig run 2-3 tiden, utan att jag slutar göra något iprincip, för om jag lägger mig ner och slappnar av så kommer bara en massa jobbiga tankar. Känner mig så konstig, som att jag behöver gråta men inte kan..
Behövde skriva av mig lite.. Nu ska jag stänga av datan och ringa min älskade vän Vanessa och prata ut lite om allt möjligt. Sedan är det en ”ny” dag imorgon, jag hoppas på en förändring då kanske ett mirakel?
Bild från ett tag sedan
Hej fina du! Måste bara säga att jag förstår precis hur du känner dej… Har alltid varit den som är ” i mitten” av mina vänner. Jag har alltid varit duktig på att anpassa mej och har anstängt mej som fan för att umgås med männsikor jag tycker om. Jag förstår precis din ångest när man umgås med olika människor, människor som inte tycker om varandra. Man blir helt jävla splittrad till sist när man vill vara alla till lags. Det är du som är bra, som kan anpassa dej. Dina ”vänner” är egentligen jävligt rädda tror jag, rädda för att inte få ha dej för sej själva, att du ska försvinna. Därför snackar de skit om varandra. Till slut måste man fråga sej själv, vad det är för vänner egentligen om de inte kan acceptera dina val och visa dej resperkt, för det förtjänar du. Sedan kan du även fråga dina vänner. / Lollo
WORD
Fan vad dåligt att ni blir serverade alkohol fast ni inte ens fyllt 18 år. Det säger allt om samhället, ingen bryr sig om någon allt handlar om att dra in pengar.