Kärlek & Killar

Jag är faktiskt väldigt kräsen när det gäller killar, inte som jag kan umgås med och ha som vänner. Men har ju aldrig varit kär på riktigt. Men jag har gillat vissa killar, men sedan har det alltid hänt något, så vi har slutat ha kontakt. Det beror oftast på mig, men inte alltid.
Det kan vara att jag tröttnar som det oftast blir. Men också att jag blir för på mot killen så han tröttnar, eller att vi börjar tjaffsa och bara slutar ha kontakt, eller andra anledningar.

Men har verkligen jätte svårt för att fästa mig vid killar, det är lite jobbigt. Men jag ser alltid små fel på dem, som endast jag kan lägga märke till. Och då blir jag så otroligt avtänd/äcklad och kan inte sluta tänka på de. Fast jag inte vill, men jag kan liksom inte släppa de. Det kan jag bli så himla frustrerad på mig för det. Men oftast så faller jag för svin, eller egentligen är det det jag söker. Älskar egentligen killar som är svin. Asså inte äckliga, men som playar tjejer osv.. Det är Alltid sådanna killar jag faller för, och som jag sedan vill ha, för de får mig att känna mig speciell för stunden och ger mig den bäkreftelsen jag vill ha. Och det kanske jag är, för ibörjan lägger jag aldrig märke till killar och kan hålla på med dem. Sedan kan de smsa mig hela tiden och jag orkar inte ens bry mig om dem. Fast det är vana vid att tjejerna blir ”charmade” av dem direkt, och sedan bombar killarna med sms, dagen efter de har träffats. I den punkten är jag nog helt annörlunda. För jag vill bara ha det jag INTE kan få. Så om en kille skriver till mig hela tiden, så blir jag bara irriterad och vill inte ha honom. Men om han sedan slutar ge mig den uppmärksamheten, så blir jag ”galen” och det är då jag kan bli lite för på, och det är då jag ger mitt intresse till killen. Men då är det redan försent, för då har han redan tappat intresset för mig.. oftast!  Egentligen är jag nog mest rädd för kärleken, jag är rädd för att bli sårad eller lämnad. Det är nog en anledning till varför jag alltid backar för kärleken. Om en kille säger att han är kär i mig, blir jag rädd och vill aldrig träffa honom igen. För jag vill inte själv vara med om det. Trotts att jag inte riktigt vet hur det känns, men jag har liksom bästemt mig att jag inte vill det. Och det har blivit så svårt att släppa det. Men någon gång kommer jag säkert känna det. Men är så otroligt rädd för olyckligt slut. Från den dagen man blir kär, är man i samma stund olycklig, för man vet aldrig vad som kan/kommer hända.

Nu skrev jag av mig lite, gud vad skönt det kändes, skulle egentligen bara skriva lite om vad jag tycker om för killar. Sedan flöt det bara på, gud vad skönt det var att skriva av sig lite grann, borde göra det oftare. 🙂