..Då allt känns så himla bra, då jag är så lycklig, då jag bara vill skratta eller gråta av lycka, då det känns som att livet inte kan vara mer underbart.. vad kallas det nu igen.. lyckokänsla? Jag älskar den känslan men samtidigt får det en att få ångest, för jag vet inte hur länge den varar. Jag har gjort många snedfel i mitt liv, vissa ångrar jag mer en andra. Egentligen finns det inte en ”andra chans” i livet, jag menar man får bara en chans för allt om, det blir fel kan man aldrig göra det ogjort. Så på det sättet har man bara en chans i livet, sedan kan man alltid försöka göra det bästa av saker, gå vidare, försöka att ändra på saker och ting eller göra det bästa av situationen. Jag saknar en viss person otroligt mycket, jag vill ibland bara gråta och får ångest atacker då jag bara ligger i sängen och det enda jag gör är att saknar, för att jag vet att jag inte kan göra saker ogjorda, jag hatar mig på det viset ibland för att jag så ofta hamnar i situationer som jag inte borde, trotts att jag aldrig menar något illa, men jag förstår inte hur jag allt för ofta lyckas och det känns som att det bara är jag som försätter mig i dåliga saker som jag sedan får ta smällen för, trotts att det inte är meningen. Ni vet utrycket ” Fel plats, vid fel tidpunkt” det är ett passande citat för mig vilket jag klandrar mig för hela tiden. Jag vet inte riktigt vad det är man kan sakna hos någon, vad är det som kan göra en person så speciell? Hur kan någon bli en så kär? Sedan när man försöker lé och tänka på något annat kan det se ut som om man mår bättre, men egentligen finns den där saknaden, ångesten ”den chansen som inte finns mer” alltid kvar, ingenting på jorden kan ta ifrån den känslan.
Som sagt så finns det dagar, livet går vidare, men jag hatar verkligen människor som bara ger upp och säger ”livet går vidare”, man kan säga så och försöka gå vidare med de år man har kvar i livet och sedan när man är 80 år och döende kan man ångra att man inte gjorde något åt saken, för man lever bara en gång och man gör sina val och där kan man också snacka om att man bara har ”en chans” om man ska fixa saker och ting har man en chans sen är livet slut..?
Vet inte riktigt var jag vill komma med det här inlägget, eller vad poängen var. Men på något sätt känns det lite bättre nu. Men nu säger jag tack för mig, imorgon är det en ny dag, höst dag. Idag var ju första riktigt höst dagen- så det blir PÅ med höstjackorna ! 😛
Saknar sommaren, är det höst deprission..? Nej men kan faktiskt inte skylla på årstider, för sedan på våren säger folk att det är ”vår deprission” haha så vafan.. tycker inte man kan skylla på någon ”årstids deprissioner” 😛