I Debatt från Almedalen i söndags var det diskussion om vilka som representerar folket i politiken, att broilers tillträder allt fler poster och dyker sig in i politiken utan någon erfarenhet av livet alls. En som motsatte sig detta var vänsterns Daniel Riazat, som tycker att det bör finnas representation för de unga också.
Jag tycker att det är ett ganska inskränkt tänk, att bara äldre ska komma med erfarenhet. Hur kan man säga så, tänker jag? Var och en kommer med och kampas väl med sina erfarenheter? Möjligt att det är så att yngre inte tar lika rationella beslut som äldre, som kan se på saker på ett annat sätt, och som möjligtvis har lärt sig att ha tålamod, ja. Men som Daniel Riazat exemplifierade med: hur ska en 70-årig man som sitter som ordförande i skolnämnden och inte vet vad det är för betygssystem veta vilket beslut som bör fattas kring skolfrågor? Där ligger väl de yngre något bättre till i vad som bör tas upp, uppmärksammas, och kanske beslutas om. Precis lika naturligt som att det bör finnas representanter för de äldre som kan uppmärksamma och vara beslutsfattare i frågor som rör pension och äldreomsorg.
Vi behöver alla typer av representanter. Kvinnor ska representeras i politiken, män ska representeras, äldre, yngre, medelklass, etc, etc. Broilers, ja, de behövs lika mycket som de äldre med erfarenhet.
