Jag har kärlek och glädje för mycket, men jag kan även rikta kritik mot mycket. Kanske ibland lite för mycket. Mot människors onda cirklar, mot brist på insikt, mot brist på okunskap och definitivt mot samhälls- och kroppsideal. Vi matas så galet mycket av dessa ideal som våra förmågor ska räcka för att nå upp till. Vi matas av förnedringsprogram såsom Paradise hotel och vad allt heter, som jag anser bara innehåller skräp. Inte människorna i sig, nej, aldrig, men de ideal som de människorna hjälper till att mata samhället med. Vi ska ha smala midjor, ha stora biceps, stort och sprayat hår som håller i alla väder, inga rynkor och vara vältränade till max för utseendets skull. Utseende.. Utseendet kommer förr eller senare att fallera. Är det verkligen värt att bygga kändisskap och karriär på utseende och mata samhällets onda cirklar med kroppsideal efter kroppsideal? Från stor biceps till stor rumpa, från smal midja till smalare.
”Varje samhälles sjukdomar speglar samhället självt” läste jag i en universitetsavhandling, och det sitter som fastklistrat i mitt huvud. Jag, du, vi, ni, eftersträvar perfektion i mänsklig konstruktion. Är det sunt? Är det hälsosamt? Låt min, din, vår hälsa räcka till även för psyket, för vårt välmående, för hälsa i alla former. Mata inte med kroppsideal, mata med sunda, uppnåeliga mål som är individberoende och olika. Mångfald, ja, mångfald och olikheter. Kasta ideal. Kasta osunda och onda cirklar.
