En långpromenad från mitt hem till stan. Genom stan. I telefonsamtal med en av de viktigaste personerna i mitt liv. Den tryggheten jag känner med och för henne har jag inte för många andra. Kanske ingen annan egentligen. Fanny. Älskade Fanny.
En känsla kom över mig när jag promenerade förbi centralstationen. Ett vykort köptes. Ett frimärke. En penna lånades. Jag satte mig på en bänk och fick ner några ord till Fannys mamma. En kvinna som också ställt upp något galet. Med öppna armar stod även hon.
