Det här med stolthet hos människor är inte särskilt ovanligt. Den är särskilt inte ovanlig vid stunder då den behövs mindre. Som vid konfliktlösanden som inte kommer till stånd när det kanske skulle behövas. En av mina bästa vänner sa för några månader sedan: ”Du har sådan jävla stolthet, Emilia!” vid något tillfälle då jag vägrade ge mig i en diskussion. Innan hon kläckte ur sig det var jag inte alls medveten om att jag i just den diskussionen uppvisade någon stolthet. Jag blev förvånad, men insåg att hon hade rätt. Det var så rätt av henne att säga det rätt ut till mig, och lät mig förstå ganska med en gång. Det kändes skönt att kunna se den bristen hos mig själv då.
Vid ett annat tillfälle var jag och en annan vän, kanske lite mer bekant bara.. Anyways.. Vi var i konversation vad rörde strukturell rasism och märkte ganska snabbt att vi delade olika värderingar och åsikter i frågor som rörde ämnet. Diskussionen blev het och han uttryckte sig efter en stund väldigt klumpigt. Jag var då påväg att avsluta samtalet då jag tog illa vid, men där han då insåg att han uttryckt sig klumpigt och sa att ”Jag har ingen stolthet, Emilia” och bad om ursäkt. Att han sa så, tyckte jag var väldigt fint. Att vika sig och uttrycka att han inte har någon stolthet. Just vid rätt tillfälle. Det behövde då aldrig nå en konflikt egentligen. Jag har sedan dess funderat över det han sa och tyckt att det var ett väldigt sunt sätt att lösa det på. Klart som fan man inte ska ha någon stolthet i vissa diskussioner och konversationer. Och jag skulle väl säga att stoltheten behövs ännu mindre i nära relationer, såsom familje-, vänskaps- och kärleksrelationer. Relationerna, tänker jag, tar ju mest skada av stoltheten.
Jag fick lära mig någonting av mina vänner. Något som jag definitivt anser behövs övas på i mina relationer. I en relation behöver de som ingår, kanske alla öva på det, att sänka sin stolthet. Det är inte bara jag, utan många människor omkring mig som kanske har lite för mycket stolthet vid vissa stunder. Some people more than others, och där blir det svårt när bara en viker sig. Där behövs det att båda gör det, annars tar relationen alldeles för mycket skada, och kanske mer den personen som får ta emot stoltheten. Jag är väldigt tacksam över att jag fick ta lärdom av mina vänner.