Att legalisera och avkriminalisera vissa typer av droger kommer att ge en positiv inverkan på hur samhället ser på och använder droger har jag fått höra ett antal gånger. Jag stöttar i de flesta fall det socialliberalistiska tänket, men inte vad rör detta. I detta inser jag mer och mer att jag blivit oerhört principfast. Jag funderar dagligen över hur vidrigt förstörd en människa kan bli av droger (då det ligger mig nära i relation), och jag har på senare tid funderat över det här med kontrollering, som jag egentligen inte vill kalla det för utifrån den s.k. ”kontrollering” som finns idag.
För mig är det ett skämt att ens kunna tro på att det skulle kunna fungera i praktiken när jag ser på hur läkare skriver ut alltifrån ångestdämpande såsom Lyrica, till depressionspiller som innehåller bensodiazepiner m.fl.
För mig är det ett skämt när jag hör om alla sidor långa journaler fyllda med utskrivna mediciner från inte bara en, utan flera läkare (som tillåtits påverkas av den beroende) som inte har någon koll på hur många fler utskrifter som finns från annat håll. Att sen för socialtjänst, beroendeenhet, psyk och alla ansvarsbundna statliga enheter att reagera och agera är ett ytterligare skämt när det rör unga narkotikaberoende som ligger i gråzonen för vem som bär ansvaret. Jag har alltså kommit fram till att jag absolut inte skulle vilja legalisera vissa typer av droger. Jag stödjer nämligen inte alls tanken om att det skulle minska beroenden och missbruk.
