Jag vet inte hur det blev så. Jag vet inte vad som hände. Någonstans i alla framgångar var det någonting som vände. Ljus blev till mörker. Glädje blev till sorg. Efter ett liv i fred var det något som inkräktade i min borg. Lyckan var tidigare total. Jag älskade livet. Men någonstans när jag var … Läs mer
Jag förmår mig att förstå. Ditt liv har jag levt. Tillslut så blir allting så jävla skevt. Alla tyngder på ens axlar, de väger ton. Och tillslut så är allt man känner bara sorg. Man vill så mycket mer, men ser inget ljus. Allt man tillslut hör, är ett irriterande brus.Längtan till något annat, längtan till något … Läs mer
En långpromenad från mitt hem till stan. Genom stan. I telefonsamtal med en av de viktigaste personerna i mitt liv. Den tryggheten jag känner med och för henne har jag inte för många andra. Kanske ingen annan egentligen. Fanny. Älskade Fanny. En känsla kom över mig när jag promenerade förbi centralstationen. Ett vykort köptes. Ett … Läs mer
Idag fick jag påminna mig själv. Jag är inte mina prestationer. Jag har omedvetet under senare tid inte varit uppmärksam på hur jag ansträngt mig lite extra. Inte känt att jag räckt till för mig själv. Mina prestationer har mer än räckt till, och inget har gått snett eller varit otillräckligt, men jag blev uppmärksam … Läs mer
En sommarkväll vid vattnet. Med en bästa vän i telefonen. Pratades om längtan, passion och kärlek. Livet.
Jag har kärlek och glädje för mycket, men jag kan även rikta kritik mot mycket. Kanske ibland lite för mycket. Mot människors onda cirklar, mot brist på insikt, mot brist på okunskap och definitivt mot samhälls- och kroppsideal. Vi matas så galet mycket av dessa ideal som våra förmågor ska räcka för att nå upp … Läs mer
”Ångrar du dig?” frågade min gudmors ena son efter att jag berättat om en olycklig kärlek, och om hur jag aldrig mer ville höras med denne. Hur jag efter 1,5 år inte längre hade energin att vänta, att öppna, att tycka om någon som inte vill tycka om, inte vill öppna. Ja. Och nej. Svarade … Läs mer