Ibland k\u00e4nner jag mig sk\u00f6r. Sk\u00f6r p\u00e5 grund av det som jag stridit f\u00f6r s\u00e5 l\u00e4nge. Sk\u00f6r f\u00f6r att jag, vi, fick \u00e5sidos\u00e4tta v\u00e5r lycka s\u00e5 l\u00e4nge. Men jag ser inte sk\u00f6rheten som n\u00e5got negativt. Nej. Jag ser det som en historia med ett enormt v\u00e4rde. Ett enormt v\u00e4rde f\u00f6r skapandet av mig, av oss.
\nJag s\u00e5g nyss klart p\u00e5 SVT:s dokument\u00e4rfilm om Laleh, d\u00e4r hon ber\u00e4ttar om sin flykt till Sverige, om sin mamma och om hennes str\u00e4van mot musiken. F\u00f6rst nu f\u00f6rst\u00e5r jag hennes musik till fullo och att den b\u00e4r p\u00e5 en v\u00e4rdefull sk\u00f6rhet och en enorm k\u00e4rlek, till familj och till liv.
\nHon st\u00e5r vid pianot med Abbas Benny Andersson sittandes bredvid, och pl\u00f6tsligt b\u00f6rjar t\u00e5rarna rinna. Hon ber\u00e4ttar om sin mammas k\u00e4rlek till Abbas musik och om sin f\u00f6rlust, att hennes mamma inte kommer f\u00e5 se henne sjunga Abbas l\u00e5tar. Jag har inte f\u00f6rlorat min mamma, men jag har f\u00f6rlorat annat, och jag har k\u00e4mpat i en evighet nu, k\u00e4nns det som. Jag k\u00e4nner igen den d\u00e4r sk\u00f6rheten som ligger precis vid ytan. Att nuddar man vid den vet man inte vad som h\u00e4nder. Kommer jag skratta, eller kommer t\u00e5rar att falla? Sk\u00f6rheten som ligger vid min yta g\u00f6r att jag ena stunden kan st\u00e5 upp, stark och redo att ta mig an alla utmaningar som ges mig, andra stunden \u00e4r jag svag och tvungen att s\u00e4tta mig ner.
\nSk\u00f6r, sk\u00f6r till ytan \u00e4r vad jag \u00e4r ibland. Men jag \u00e4r glad f\u00f6r den. Min historia \u00e4r viktig. Min historia \u00e4r v\u00e4rdefull. Min gl\u00f6d, mitt driv, min k\u00e4rlek och min tro! Jag \u00e4r sk\u00f6r, och jag \u00e4r lycklig f\u00f6r det.
\nEfter att jag tittat klart p\u00e5 dokument\u00e4ren satte jag p\u00e5 Lalehs Goliat och jag st\u00e4llde mig i mitten av mitt vardagsrum. Jag str\u00e4ckte upp h\u00e4nderna i luften, blundade, och l\u00e4t t\u00e5rarna rinna. Jag l\u00e4t det sk\u00f6ra rinna av sig. Efter det blev jag stark igen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ibland k\u00e4nner jag mig sk\u00f6r. Sk\u00f6r p\u00e5 grund av det som jag stridit f\u00f6r s\u00e5 l\u00e4nge. Sk\u00f6r f\u00f6r att jag, vi, fick \u00e5sidos\u00e4tta v\u00e5r lycka s\u00e5 l\u00e4nge. Men jag ser inte sk\u00f6rheten som n\u00e5got negativt. Nej. Jag ser det som en historia med ett enormt v\u00e4rde. Ett enormt v\u00e4rde f\u00f6r skapandet av mig, av oss. … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":10715,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-203","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/203","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/users\/10715"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=203"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/203\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=203"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=203"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=203"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}