Tidigare, efter min folkh\u00f6gskoletid och d\u00e5 jag b\u00f6rjade l\u00e4sa juridiken i Stockholm medf\u00f6rde detta h\u00f6gre prestationskrav p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Jag skulle bli b\u00e4ttre, jag skulle n\u00e5 l\u00e4ngre, och jag skulle satsa p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Jag hade v\u00e4l n\u00e5gorlunda b\u00f6rjat t\u00e4nka ut i huvudet att jag ska satsa p\u00e5 mig sj\u00e4lv, inget ska f\u00e5 komma emellan, inga problem, inte n\u00e5gra distraktioner, ingen k\u00e4rlek, ingen kille, inte n\u00e5gonting. Jag var fokuserad p\u00e5 mig och var \u00f6vertygad om att jag var viktigast. Jag skulle plugga. Jag skulle skaffa ett bra jobb. Jag skulle ha karri\u00e4r. Jag skulle tj\u00e4na pengar. Barn skulle jag skaffa n\u00e4r jag var klar. Detta medf\u00f6rde \u00e4ven att jag b\u00f6rjade st\u00e4lle h\u00f6gre krav p\u00e5 eventuella flirtar, annars var det inte v\u00e4rt att l\u00e4gga tid p\u00e5 personen. Detta l\u00e5ter oerh\u00f6rt ytligt, men det handlade om, har jag insett, att jag inte ville tappa fokus p\u00e5 mig. Jag ville hursomhelst inte n\u00f6ja mig med ”bra”. Sen h\u00e4nde livet.. Livet h\u00e4nder s\u00e5klart alltid, men just det h\u00e4r blev ohanterbart. Detta var inget jag kunde g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t. Allt gick s\u00f6nder, mer och mer. Mitt i detta blev jag k\u00e4r. J\u00e4ttem\u00e4rkligt. J\u00e4ttekonstigt. Och vid helt fel tillf\u00e4lle. Men ju v\u00e4rre saker blev runtomkring, det d\u00e4r ohanterliga, desto mer m\u00e4rkte jag att de h\u00e4r k\u00e4rleksk\u00e4nslorna r\u00e4ddade mig lite. Lite i taget. Och de k\u00e4nslorna ledde mig hem igen. De k\u00e4nslorna fick mig att inse att ”shit, jag beh\u00f6ver k\u00e4rlek”. D\u00e5 \u00e5kte jag hem till min familj d\u00e4r mer k\u00e4rlek fanns. \u00a0Och k\u00e4rleken jag hade hittat f\u00f6rs\u00f6kte jag ocks\u00e5 h\u00e5lla kvar. Jag har efter allt det s\u00f6nderslagna som uppstod och den k\u00e4rleken som jag fick uppleva i mig, insett att allt som betyder n\u00e5gonting \u00e4r inte bara jag. Inte mina prestationer alla g\u00e5nger. Jag ins\u00e5g att jag \u00e4r viktig p\u00e5 det s\u00e4ttet att jag m\u00e5ste f\u00e5 k\u00e4nna. F\u00e5 hinna k\u00e4nna. F\u00e5 uppleva. F\u00e5 se vad som betyder. Prestationer, fokus, jag, sj\u00e4lvklart, men jag \u00e4r inte allt. K\u00e4rlek f\u00f6r\u00e4ndrade mitt fokus. Och k\u00e4rlek \u00e4r mina relationer. N\u00e4r allt raserar, \u00e4r det bara det som finns kvar. N\u00e4r livet intr\u00e4ffar och n\u00e4r k\u00e4rlek finns, d\u00e5 \u00e4r prestationsfokuset inte det viktigaste. Kanske sker vissa saker nu, andra saker sen, vissa saker mitt i. Kanske ska inte allt planeras alla g\u00e5nger. N\u00e4r livet intr\u00e4ffar och n\u00e4r k\u00e4rlek finns, d\u00e5 blir det n\u00e4r det blir. Idag, imorgon, sen, ig\u00e5r.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Tidigare, efter min folkh\u00f6gskoletid och d\u00e5 jag b\u00f6rjade l\u00e4sa juridiken i Stockholm medf\u00f6rde detta h\u00f6gre prestationskrav p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Jag skulle bli b\u00e4ttre, jag skulle n\u00e5 l\u00e4ngre, och jag skulle satsa p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Jag hade v\u00e4l n\u00e5gorlunda b\u00f6rjat t\u00e4nka ut i huvudet att jag ska satsa p\u00e5 mig sj\u00e4lv, inget ska f\u00e5 komma emellan, … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":10715,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-222","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/222","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/users\/10715"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=222"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/222\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=222"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=222"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=222"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}