”\u00c5ngrar du dig?” fr\u00e5gade min gudmors ena son efter att jag ber\u00e4ttat om en olycklig k\u00e4rlek, och om hur jag aldrig mer ville h\u00f6ras med denne. \u00a0Hur jag efter 1,5 \u00e5r inte l\u00e4ngre hade energin att v\u00e4nta, att \u00f6ppna, att tycka om n\u00e5gon som inte vill tycka om, inte vill \u00f6ppna. Ja. Och nej. Svarade jag. Jag ber\u00e4ttade att jag \u00e5ngrar mig d\u00e5 m\u00f6jligheten f\u00f6r att f\u00e5 dela en kram igen, vara hemma hos personen och bara sitta bredvid igen, prata med och titta p\u00e5 personen igen kanske nu helt \u00e4r bruten. Jag ber\u00e4ttade hur jag inte vill f\u00f6rlora k\u00e4nslan f\u00f6r personen. Det g\u00f6r ont. Det \u00e4r \u00e5ngest.
\nJag sa d\u00e4refter \u00e4ven att jag inte \u00e5ngrar mig d\u00e5 jag vet vad jag beh\u00f6ver. Jag ber\u00e4ttade att ”mi casa es su casa” inte hade n\u00e5gon inneb\u00f6rd. Den var tom. Ska det vara en k\u00e4rlek ska den vara \u00f6ppen, vilja \u00f6ppna och h\u00e5lla sig \u00f6ppen. Det ska finnas en vilja att skapa trygghet. Det ska finnas plats. K\u00e4nner jag att plats inte finns, d\u00e5 skapas \u00e5ngest. Den \u00e5ngesten t\u00e4nker inte jag leva med. Den \u00e4r destruktiv, oh\u00e4lsosam och osund. Och definitiv inte n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r min utveckling och mitt f\u00f6rverkligande av mig sj\u00e4lv. Min k\u00e4rlek, den ska vara vacker. Den ska till\u00e5tas fr\u00e5n b\u00e5da h\u00e5ll att f\u00e5 vara vacker. Den ska vara levande och alltid n\u00e4rvarande.
\nI b\u00f6rjan av relationen fanns inte \u00e5ngest. I b\u00f6rjan av relationen var jag lugn och trygg i vad som fanns. Det fanns en n\u00e4rhet, fast\u00e4n det var avst\u00e5nd. Den n\u00e4rheten f\u00f6rsvann. Lugnet f\u00f6rsvann. Tryggheten f\u00f6rsvann. Allt sakta f\u00f6rsvann. \u00c5ngesten tilltog. Sakta. Smygandes. Sen small det. \u00c5ngesten skrek ”DU F\u00c5R INTE PLATS!” D\u00e5 blev det destruktivt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
”\u00c5ngrar du dig?” fr\u00e5gade min gudmors ena son efter att jag ber\u00e4ttat om en olycklig k\u00e4rlek, och om hur jag aldrig mer ville h\u00f6ras med denne. \u00a0Hur jag efter 1,5 \u00e5r inte l\u00e4ngre hade energin att v\u00e4nta, att \u00f6ppna, att tycka om n\u00e5gon som inte vill tycka om, inte vill \u00f6ppna. Ja. Och nej. Svarade … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":10715,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-238","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/238","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/users\/10715"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=238"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/238\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=238"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=238"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/amilli\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=238"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}