Shit asså vad är det med mig idag? Vaknade upp dödstrött, men det har jag gjort ett tag pga pollen, och trots det var jag glad så dagen startade bra. Det var sol och skönt väder och allt var tip top!
Sedan gick jag ut med Ajax på vår långpromenad och vi gick till Hagaparken för det var så fint väder och jag var sugen på en liten utflykt. Jag tog med mig hans leksak han älskar och morot som godis. Men när vi var ute så vägrade han, som vanligt, att ta kontakt med mig. Det är egentligen inget nytt men det är något vi tränar på varje dag nu, för han liksom undviker att titta på mig. Eftersom vi gick där vi inte brukar gå så var han väll mer nyfiken på omgivningen än han redan är, så han verkligen TOTALIGNORERADE MIG. Jag gick in för att inte bli arg utan var glad hela tiden, för jag kände att stubinen var lite kortare idag, men asså Tillslut klarade jag det inte längre.
Jag var självklart inte elak mot Ajax, men jag känner nog ändå att jag tog ut ilskan på honom… Men fortfarande försökte jag att inte skälla och inte va hårdhänt och så. Det är ju viktigt att man inte BLIR arg när hunden inte gör som man vill – även om han trotsar en!
Tillslut vände det för mig. Istället för att bli arg på Ajax så tog jag ut allt på mig själv, för det är ju oftast man själv som gör något fel och inte hunden. Inne är han en riktig kelgris men ute: där finns inte jag. Och jag kände att jag orkar bara inte mer. Varför ska jag försöka få Ajax att inse att det är MIG han är med? Varför ska jag tvinga honom att vara MIN hund, om han inte vill det? Han vägrar uppmärksamma mig – och ändå låter han mig inte gå hemifrån… När vi kom till vår gata igen tog han upp något äckligt luddigt skräp och jag sa ”släpp” och väntade men han lyssnade inte så jag tappade greppet om ilskan och var lite för hastig och hård i min hantering av Ajax. Jag gjorde honom inte illa, men han känner ju ilskan iallafall! Sedan när pappa kom hem så tog Ajax ett smutsigt papper och när pappa skulle ta det morrade Ajax och bet pappa. Inte ok.
Näe jag gav upp på mig själv och på Ajax där och då.
Ska man ge upp? Nej! Aldrig, eller hur? Speciellt inte med hunden sin, för de KAN lära sig, man måste bara hitta rätt sätt! Jag tror Ajax var dum mot pappa för att jag varit dum mot honom och mig själv, så aldrig igen! Aldrig aldrig aldrig bli arg på sin hund. Aldrig mer. Och jag ska träna på att hantera honom snällt så han aldrig blir rädd.