Jag har lärt mig en viktig mening det senaste året; ”ta ingen skit”. Aldrig. Någonsin. Det är så många som glömmer bort det och helt ärligt, då tappar man sig själv. Fumlar bort den viktigaste ägodelen någonstans längst in i garderoben. När man varit långt ner på djupet ser man vissa saker mer tydligt än andra. Det är viktigt att prioritera sig själv, ha mål att uppnå och omge sig med personer som uppskattar dig lika mycket som du uppskattar dem. Win-win-situation ni vet?
Det senaste året har varit en stor karusell för min del, men äntligen har fötterna landat väldigt stabilt på jorden. Jag står stadigare och jag är starkare än jag någonsin varit. Och det, det är något jag ordnat (nästan) på egen hand. Därför är jag stolt när jag tittar tillbaka på den sargade själ jag var förra året och den upprörda tonåringen jag var i så många år. Jag vågar nästan lova att det blir lättare bara man härdar ut för när man som minst anar det skingrar dimman sig och man ser allt så klart och tydligt. Ibland tar det längre tid, ibland tar det ingen tid alls. Men se det lite som att cykla; har man en gång lärt sig det sitter det alltid kvar djupt in i ryggraden.