Jag ägnade vad som kändes som en evighet till att fundera ut några vettiga nyårslöften. Efter fem minuter insåg jag att det för det första inte är bra, inte ens okej, att skriva ”löften”. Därför blev det nyårsmål. För det andra, man ska inte avslöja sina nyårslöften, men efter viss övervägande av nya mål insåg jag att det spelar ingen roll vem eller vilka som vet om dem. Vad spelar det för roll när det bara är jag (och kanske ödet..) som kan få saker och ting gjorda?
De flesta målen har fokus på träning och hälsa. Nej, det är inget halvtattigt försök att bli av med julkilona som tusen andra på mitt gym, detta är på fullt seriöst allvar. Man sätter ner foten någon gång och jag gjorde det vid tolvslaget. Ordentligt. Jag grät inte, som jag alltid gör, utan jag var bitter och sur över nyår. Jag hatar nyår. Vinka och säga hej då till allt gammalt (som man inte alltid vill eller är redo att säga hej då till) och hälsa 2012 varmt välkommen. Jag förkastar det, verkligen. Nyår är dessutom väldigt hemskt för singlar. Jag sa ju att jag var bitter?
För att återgå till nyårsmålen. Fokus på träningen innebär träning fyra till fem dagar i veckan. Tre gånger är okej om jag har mycket i skolan och på jobbet. Ett stort problem för mig är kosten. Jag har ingen som helst ordning på den tack vare skolan (främst) och bristande intresse. Det är inte och kommer aldrig vara något roligt att laga mat till mig själv. När man vet det blir matlagningen genast ett hinder stort som en tsunamivåg och jag ger upp innan jag ens börjat. Typiskt mig. Jag har lyckats göra en egen utmaning, faktiskt två när jag tänker efter. Jag har en träningsutmaning som innebär att jag måste träna minst 25 gånger på 40 dagar (dubbelpass på en och samma dag räknas inte) och sedan fick jag en evenemangförfrågan på Facebook för några veckor sedan om en sockerutmaning. Eller i alla fall ”bli av med din last”. Då kör vi hörni!