Jag är ganska säker på att jag inte är så gnällig av mig. Det ligger i min natur att inte vara det, men bitter – det är jag minst en gång varje dag. Två ord med olika betydelse och karaktär. Men just precis nu är jag gnällig. Väldigt väldigt väldigt gnällig dessutom. En utav de tentorna jag skrev i början av året gick inte riktigt som jag trodde och jag kan inte låta bli att gnälla för jag hade verkligen pluggat. Och försökt. Tydligen spelar det ingen roll hur mycket man än pluggar och vad man än gör, för allt för ofta misslyckas det ändå. Imorgon ska jag vakna på ”rätt” sida och vara taggad inför omtentan, men för stunden känns det mesta förgäves och för långt bort…
Kursen gick över förväntan idag. Det följer lite av kognitiv beteendeterapi, som jag sjukt gärna velat börja med, och vi blev utsatta för momentet att stå framför publik och bara ta det lugnt istället för att stressa hela tiden. Jag var nära på att inte ens gå dit idag för jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men på tåget hem var jag ändå glad över att jag kom dit. Ska det bli bättre är det här den enda lösningen för tillfället.