Jag gav bort hela mitt hjärta till en speciell person en gång. Det som för stunden var det mest naturliga att göra och det som kändes rätt i magen, men som i efterhand visade sig vara ett utav mina största misstag. Klart att jag älskade honom, förbannat mycket för en stund, men man ska aldrig någonsin ge bort en bit av sig själv på det viset. Ung och dum är ingen ursäkt längre (även om sanningen är att jag nog mognat en hel del sen sist) och ju tidigare du inser det desto bättre är det. Tro inte att allt kretsar kring honom och er. Det finns så mycket mer att upptäcka; på egen hand. Utan några strings attached och utan att någon håller dig kvar vid dåtid. Tro inte att jag inte tror på kärlek, för det gör jag, men jag tänker uppleva ett helt liv innan dess.
Kan inte med ord beskriva hur tråkigt det är att tvätta men snart så!