Jag har tappat räkningen på hur många ”första-inlägg” jag tagit mig tid att skriva och det värsta är att det inte blivit speciellt lättare att skriva dem. För det mesta resulterar detta i skrivkramp (så även här) men jag ska vara helt ärlig den här gången. Förra året var jag med om några av de värsta månaderna i mitt liv. Jag svävade någonstans på gränsen, gick på den smalaste tråden och höll på att förlora fotfästet helt. Låt mig erkänna, av erfarenhet, att det både var hemskt och vackert på samma gång. Jag har tagit mig upp ifrån den röran, klättrat vartenda litet steg och jag har gjort det med stolthet och rak rygg (för det mesta). Jag är stolt över den jag har blivit för det finns inget mer fantastiskt än just mig själv.
Samtidigt som jag är stolt över många saker jag lyckats uppnå, däribland ett jobb på mitt drömföretag, så finns det en sak kvar att förverkliga. I samband med alla djupa dalar och höga berg har både kroppen och hälsan pendlat likt en berg-och-dalbana. Jag har inte hittat någon balans på snart ett år trots åtaliga försök; somliga mer seriösa än andra. Känner att det börjar bli dags att ta ett ordentligt krafttag och ta itu med problemen. Jag är en tävlingsmänniska men jag behöver någon som pushar, motiverar och får mig att vilja mer. Därför tänker jag låta er följa min resa.
