Det finns en kille,en kille som fångade mitt hjärta
en dag i februari 2012.
Som en vind kom han och stal mitt hjärta, mina tankar och min själ.
Allt jag kunde göra var att le,
någon som honom fanns inte i mitt liv innan,
han fick mig att inte känna mig ensam.
Första gången vi skulle träffas,
jag har aldrig varit så nervös som jag var just då.
Jag ville vara så fin jag kunde,
jag ville stjäla hans hjärta, precis som han tog mitt.
Röda kinder, svårt att tala, svettiga händer, nervositet.
En hel kväll satt jag bara och stirrade på honom,
jag kunde inte tro mina ögon,
han , just han fanns där.
Dagligt prat, möten under helger.
Kärlek vid första ögon kastet.
För mig iaf.
Jag var den enda som ville något,
jag var den som var den löjliga, kära tjejen som försökte
på tok för mycket.
Ingen speciell respons.
Dom orden du skrev den kvällen i juni,
förändrade min syn på livet totalt.
Att man kan älska någon som inte älskar en tillbaka,
är svårt.
Jag gjorde allt jag kunde,
såg till att vara på samma ställen som du,
men du blev mer tillbaka dragen, tog avstånd från mig.
Första gången jag fick dig att le mot mig, sitter ännu i mitt huvud.
jag kan inte glömma dig,
fast du aldrig fanns mig nära.
Jag trodde vi kunde skapa något,
något vackert och fint.
Vi var som samma person, samma tankar,
likadana liv, men ändå så helt olika.
Du fick mig att gråta tårar för kärlek,
dom som svider mest när dom rinner ner för kinden.
Dom som lämnar märken efter sig.
Dom sitter ännu på min kind,
Och när du en helt vanlig kväll kan skicka ett sms,
så lyser jag upp som en sol, men vet
samtidigt att du egentligen inte vill något med mig.
Du flyttar och hoppas på ett nytt liv, en ny start.
Medans jag är kvar här och vet att jag aldrig kommer få se dig igen.
(Brustet hjärta)