Oktober är ju bröstcancer månaden då man ska tänka på de som drabbas och stödja bröstcancer fonden genom att köpa grejer som skänker pengar till bröstcancer fonden, dessa saker brukar vara rosa som till exempel så har ju SpecialK att dom skänker pengar när man köper ett paket flingor av dem.
Även smink, hår och hudvårds produkter finns att köpa så man stödjer fonden, jag tycker att det är bra att man ägnar så pass mycket reklam och produkter åt att förändra något som förstör mångas liv, även tar kvinnors liv.
Jag har själv en mormor som drabbats av bröstcancer, bröstcancer/cancer överhuvudtaget är en hemsk sjukdom som inte borde få ta så många människors liv.
Jag hoppas dom hittar något botemedel som gör att man inte behöver förlora vänner/familj i cancer, cancer kan drabba vem som helst.
Jag har även förlorat min morfar detta året i cancer, han drabbades först av lungcancer som han blev fri ifrån för att sen i januari detta året få reda på att hans cancer spridit sig till skelettet, det är hemskt hur fort det går, lite mer än en månad sen gick han bort.
Man har så mycket man tänker på och ångrar när sådant händer, hur jag inte hann säga hejdå, hur feg man var för man inte vågade hälsa på han när han mådde som värst för jag ville inte se hur han försvann, ville inte se han må dåligt, ville inte se hur ledsen han var och hur ont han hade.
Jag glömmer inte hur jag såg honom kämpa när jag tog mig modet till att åka och hälsa på honom veckan innan han gick bort, han ville inte visa hur ont han hade, han ville inte visa sig svag inför sina barnbarn.
Att se sin morfar kämpa så mycket och verkligen inte vilja dö, jag vet att han verkligen ville leva, vara med sin familj och kunna spela golf som han älskade, vara ute i solen som han också älskade.
Nu känns det bara så tomt, känns fortfarande inte verkligt att han inte finns längre trots att det gått sju månader, känns overkligt att han inte längre kommer och överraskar en, kommer och äter upp ens godis och retas och tetas med en.
Min älskade morfar.. min förebild, han som gav mig den humorn jag har, han som satte grunden för allt bra i mitt liv.
Han som alltid har funnits där, oavsett om man träffat han ofta eller inte så har han liksom funnits där, nu är han borta, min idol är för evigt borta.. han är nu en ängel bland molnen och kollar ner på oss.
Min stiliga morfar, från 17-18 åring till 65 år.
Att en person kan försvinna från jorden så tidigt som 66 år förstår jag inte, fortfarande ung och hade energi, han var min morfar min älskade morfar.
Alla sörjer och tar sig igenom det på sitt sätt, mitt är att skriva av mig.