Saknar mej…saknar mitt galna maniska liv..
Livet blev tråkigt när jag började med dom riktiga medicinerna.. Litsium…
Jag upplever inte längre den euforiska känslan jag hade då jag var mitt i mani…
Att vara oövervinnerlig ,full av självkänsla & energifylld… Totalt orädd & beslutsam…
Vågade mej på saker…. inget kunde stoppa mej, förutom depressionen förstås.
Kände mej vacker & var kåt..
Nu är jag……. mest död…. Men jämn i humöret, ganska i alla fall
Vill kunna känna