”Ingenting är omöjligt”
Detta är mitt mantra. Min mening som jag upprepar för mig själv mer eller mindre varje dag. Får mig att tänka på när min son föddes. När jag låg där på förlossningen och krystvärkarna hade dragit igång. När en värk kom och barnmorskorna tyckte att jag skulle vila lite efter tre kryst och jag skriker DET GÅR EN TILL och trycker en till gång, i varje värk.
Samma sak tänker jag att ”ingenting är omöjligt” när det kommer till träning. Det är bara olika hur mycket jag får jobba för det, men dit tar jag mig alltid.
Sen även så är ”ingenting omöjligt” när det kommer till min framtid. Det ända som sätter gränserna är min egen hjärna. Så sluta lyssna på den lilla inre kritikern som sätter dina gränser. Det är jag och mina drömmar som bestämmer vart jag skall bege mig.
Våga chansa!
