En nära vän till mig berättade för mig en gång, att kärlek för henne var att se på honom och sen inte kunna slita blicken, hon kunde inte sluta titta på honom.
Min vän berättade för mig att kärlek för henne var att ha honom liggandes i hennes famn smeka hans hår, hans nacke och se på honom när han sov. Han var så fridfull så lugn så stilla, så trygg! Hon sa att kärlek för henne var att vilja stoppa in honom i bumull så inget kunde skada honom mer.
Hon berättade att kärlek för henne var att ta hans smärta och göra det till hennes!
Hon fortsatte med att berätta att kärlek för henne var att gråta sig till söms om nätterna av saknad. Att kärlek för henne var att se sig själv gråta tårar av blod som hennes hjärta läckte. Kärlek för henne slutade med att hugga ut sitt krampande hjärta, det hade brustit det gjorde för ont. Att kärlek nu för henne var att leva, en vana, en rutin och ett minne hon försökte förtränga. Men kärlek för henne var nu också en lycka hon själv hade valt..
