Det är fredag kväll, hon tittar ut hon ser träden, flaggor och om hon sträcker sig lite så ser hon även havet. Hon ser att det regnar det är inte bara hon som släpper ut vad hon känner ikväll! Vädret säger sig vara förvirrat ena stunden sol och andra stunden så regnar det. Precis som hon! Ikväll är hon inte ensam hon har ju vädret att känna samhörighet med och det känns speciellt och vackert på ett väldigt udda sätt. Det är ju såhär hon har suttit förut, men någon har suttit bredvid henne, han har suttit bredvid henne som en vacker målning orörlig och fridfull, men aldrig sagt ett ord. Han hade aldrig sett det hon hade sett, och han hörde aldrig det hon förmedlat. Det gjorde inte vädret heller, men ändå kan hon känna en otroligt stark samhörighet. Det är regnet och hon. Sådana är vi, sa hon med ett leende på läpparna. Hon längtar till morgon dagen då hon ska få svepas in i solens varma strålar som en öppen famn som tar i mot henne, ger henne kärlek och som accepterar henne för det yrväder hon är. Hon har förälskat sig i solen och solen i henne. Solen gör henne lycklig, solen gör henne levande, solen får henne att le…
