Hon behöver tid, hon behöver ut i skogen, ut i solen, hon vill springa ikapp sina känslor. Sakta mina steg det går för fort, sakta mina steg det går för tok för fort.Hon känner hennes tårar rinna, sakta mina andetag det går för fort, sakta mitt hjärta det brister. Hon skriker, som att få ut hennes smärta, det gör för ont, alldeles för ont, som om någon hugger henne med en kniv och sedan vrider om, så brutalt och så hårt. Hon faller ner på knä, hon sätter hennes händer för sitt ansikte, som att gömma för omvärlden vad hon känner. Ingen är där ingen ser, men ändå gömmer hon sina tårar i hennes händer.
Hon känner skuld, hon känner hur hon skadar andra! Hon undrar om det hade vart bättre för andra om hon inte fanns. Skulle hon räddat dom hon älskat mest om hon aldrig blivit född. Hon hade inte lurat, hon hade inte menat att såra, hon ville bara känna, hon ville bli lycklig men med det så tog hon en annans hjärta för att sedan krossa det! Var hon värd det, vad hade hon för rätt? INGEN.. Det var kärlek, men det var inget hon kunde hantera.. Hon Behöver släppa allt, hon behöver springa iväg, skrika ut smärtat hon själv byggt upp. Förlåt hjärtat mitt förlåt. Jag visste inte, Jag visste inte att det skulle bli så svårt. Flickan visste inte att hon kunde bli så splittrad och så rädd, det var en feghet en svaghet hon inte visste att hon hade! Jag är ledsen, jag är ledsen för allt. Förlåt att jag stal ditt hjärta och inte visste hur jag skulle ta hand om det. Förlåt att jag skadade dig, sa hon medans hennes tårar rann ner för hennes kinder..
