Per undrade om vi skulle ta en tur med ” Valpen ” över Ofärnevägarna och sedan till Alsjövallen där dom har sin stuga..
Ja varför inte sa jag och stoppade in både mej och taxen i detta vidunder till vrålåk..
Herregud vilken färd.. Högljudd, spårkänslig och vinglig är bara förnamnet.. När vi hade kommit en bit på vägen så ringer en kompis till Per och sa att han var hemma hos oss och väntade.. Ja men då är det ju vara att vända sa jag… Japp det är det sa Per.. Men jag undrar hur han tänkte nu???
I stället för att rätt och slätt vända vid nästa vändplan, så tänkte han att vi gärna kunde vända i skogen… Jahapp! Det var ju enkelt bland alla träd… NOT!
Det var bara att hålla i taxen och sej själv så gott det gick.. Och jag kunde inget annat än att skratta över vilket tok det blev..
En lätt koncentrerad chaufför..
Äntligen hittade vi tag på en stig och kunde fortsätta utan större problem ner till rätta vägen igen.
Nu känns det rätt skönt att åter vara hemma igen lite lätt mörbultad om vi säger så.. Haha.. Stannar nog hemma resten av dagen efter dena färd.. städar lite och röjer lite här hemma i stället, det känns faktiskt tryggast så. Men roligt hade vi ändå på samma gång..
Ha en bra dag…
So Long!