Fick hem nya träningsbrallorna. Såg inte klok ut i dem.
Jag har försökt illustrera känslan framför spegeln med bilderna ovan. Men de verkar vara bekväma iaf och jag tror de inte är den sorten som kasar ner vilket ju var hvudsaken.
Jag vet inte men jag har skitsvårt att se hur jag ser ut. Jag kan svänga mellan att tycka att jag är ”smal” till att jag är allt annat än just det bara på en kvart.
Jag har i vuxen ålder vägt mellan 55-75 kg. Naken framför spegeln ser jag ingen skillnad. Jättemärkligt, antagligen för att jag alltid har ett ett lager fett utanpå även när jag är tunn. Som en pommes frites, smal men fet. 😉
Jag ser att det jag skrivit kan tolkas som självhat och ”störd kroppsuppfattning” men så är inte fallet, det kan jag garantera! Jag känner mig väl och vill vara hälsosam. Jag är också medveten om att jag i ”min ålder” inte kan väga för lite, då det inte kommer att klä mig och förmodligen inte kommer att få mig att må bra. Att må bra är ju det primära!
Vad jag funderar på är om det finns något jag gör nu som jag kan ändra på, utan att gå till överdrifter. Det finns det nog, behöver nog vara lite mer strukturerad och konsekvent. 🙂 Men annars är det som vanligt bara TID som behövs. Tålamod är en dygd. 🙂 Som jag saknar. 😉
Hur gör ni när ni drabbas av ”bakslag”?