I morse när jag åt frukost tillsammans med datorn ramlade jag av en tillfällighet in på en blogg som berörde mig väldigt…en pappa som skrev om sitt liv tillsammans med sina barn….vilken människa alltså! Här har jag gått de senaste månaderna å tjutit över att mina brallor suttit för tajt eller att jag känt mig tjock å ful….när jag satt där vid frukostbordet i min ensamhet i morse insåg jag hur rikjag är egentligen. Ju mer jag läste desto mer grät jag för jag blev såå berörd av det jag läste…å ju mer jag grät desto ytligare kände jag mig
. Anser mig inte vara nån ytlig människa men….vad är egentligen viktigt då? Okej…jag är inte i tävlingsform å jag har ingen perfekt kropp – jag är inte perfekt! Det finns alltid nån som är bättre, nån som är snyggare, nån som är smalare/muskligare osv….men jag är jag å jag duger. Jag vet att jag är en bra Mamma åt mina 3 underbara barn….faktiskt den bästa Mamma dom har
.
Äldsta sonen ligger på soffan småbakis
, David ”den förlorade” å saknade sonen kommer oxå snart hem
å Lillplutta är på ingång – snart är ordningen återställd igen.
Jag älskar Er allihop såå mest mina underbart, fantastiska barn – ni är såå fina och jag är såå stolt över er allihop.
Puss å kärlek
//Mamma