← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv

På väg…

mot nya mål, nya utmaningar å en ny fas i livet..en naken, outforskad värld. Ser fram emot det med en blandning av spänning och rädsla. Att släppa den fas jag ”kan” och den fas jag känner mig trygg och hemma i…men att gömma undan och inte våga berätta  – den smärtan gör så ont…så nu är jag beredd, beredd att pröva nåt nytt…det är dags att våga hoppa!

Haft en underbart härlig helg…fredagen tillbringades hos mamma å pappa i mitt barndomshem…suttit på altanen å pratat med mamma som vi aldrig tidigare pratat – gråtit som ett barn mot hennes trygga mjuka barm..

Lördagen bytte jag tårar mot klingande skratt å glädje…tillbringade ett par trevliga timmar med min fina vän A,  på slusscafét …vi skrattade å fnittrade så där som bara nära vänner kan och kände oss och betedde oss säkert som två fjortisar – men fasen så skönt, pratade, utbytte erfarenheter och bestämde oss för att gå mot nya mål i livet…Tack gumsan, det får vi göra om snart igen.

Senare på kvällen var jag å flera andra och firade en Nautiluskollega på hans 30-årsdag…och kollegorna inkluderade även min ena son, Daniel. Himla kul å umgås med honom på ett sånt här sätt oxå…kom hem strax efter kl 2 och hade en såndär lyckokänsla i hela kvällen…trött i käkarna och trött i magen av allt skratt denna kvällen. Jag skrattar ofta och gärna(joo, det ÄR faktiskt sant) men alldeles för sällan som den där riktiga känslan infinner sig….Tack alla för en supertrevlig kväll.

För mig är tårar en vardag…dom finns där liksom hela tiden. Sen är anledningen till tårarna olika…jag gråter nämligen både när jag är glad, ledsen eller arg…känslomänniska? Jodå men det är jobbigt emellanåt…om jag ska föra en disskussion eller försöka stå upp för nåt jag tycker, tänker eller vill…å så dessa tårar…..står där och darrar på rösten, med tårarna rinnandes och låter som ett litet lamm….det kan göra mig vansinnig….och vansinnigt ledsen. Skitjobbigt! Men ärligt what the fuck!! Spela roll…jag har bestämt mig – det ska fram med eller utan tårar..

Människor…livet är fullt av människor…inte bara familj och vänner utan värdefulla sådana som helt plötsligt bara korsar ens väg – får en plats i ens liv utan att man kanske själv förstår eller utan att dom kanske ens vet…men jag tror man själv måste vara öppen och mottaglig att ta in för att man ska se det…häftigt, utvecklande och spännande.

Naket å utlämnande…

Jaa, träning var det oxå….den flyter på, det är jäkligt roligt, jag mår bra och den är  en stor del av mitt liv – men den ÄR inte mitt liv…

Njut av dagen, den kommer inte igen

//A

6 svar på ”På väg…”

  1. Men Annelie! Du är ju underbar hela du..har ju sagt det förut och säger det igen!! Tro på det också =)Bamsekram till dig =)

  2. Hej..Trevligt att läsa dina ord.. låter som du har fina dagar, omväxlande så att säga.. vi hörs..

Kommentarer är stängda.