Månadsvis arkiv: december 2013

Och då menar jag inte det som måste göras i form av redovisning, debet och kredit. Nej jag tänker mig en tillbakablick på året som gått. (Det andra får vänta till efter helgerna.) Året som gått i några nyckelord:

Yoga – en hel månad spenderade jag i underbara Kerala, kort därefter fick jag mitt diplom som bevisar att jag lärt nytt och lärt tillräckligt för att kunna undervisa i Viryayoga.

50 – och halvsekel blev jag i juni. Jag fick förmånen att fira med glada vänner och vädrets makter var med oss. Sol, bad och fest. Sen har jag under hela hösten njutit av upplevelser i en mängd olika format, med vänner i olika konstellationer. Mat, teatrar, konst, spa, golf, fått vara nummer fem i ABBA och en resa till Istanbul. Tack all! Minnen för livet!

Bok – 4 september var det releasefest i Äppelvikens bokhandel. Mia slog på kassaapparaten så att den glödde. Vänner och bekanta minglade, skrattade och köpte. Det var magiskt! Sen blev det bokmässa i dagarna fyra och en del uppmärksamhet runt både mig och boken. Under fliken press har jag samlat en del.

Vänner – man har dem man förtjänar. Och jag måste ha varit riktigt snäll – för så många jag har. Och så härliga ni är. Jag har återknutit kontakten med gamla barndomsvänner från Skara, jag har träffat nya tack vare skrivandet och boken och jag har fått så mycket uppmuntran av mina gamla vänner över året. Tack! Om det är något jag önskar till nästa år, så är det kvalitetstid med er alla!

Jag är på väg hem från ett fint samtal med en god vän i centrala Stockholm och möts av människor med uppspärrade ögon, stora kassar och alldeles för varma kläder. Julstressen är påtaglig. Det går nästan att röra vid den. Energin som jag kände över en kopp kaffe med fina Nathalie är försvunnen på nolltid.

Så minns jag en jul för några år sedan, jag tror det var sisådär en 11-12 år sedan. Mina barn var fortfarande just bara barn och allting skulle vara just då där supermycket jul. Julgran, stjärnor, paketberg, hyacintdoft, tomtar och julkrubba. Till och med hemlagat och inlagt och egenknådat och allt skulle vara gjort med kärlek. Jag minns att jag grät efter att någon höjde tonen vid ett telefonsamtal, och jag minns att jag fick 40 graders feber på julafton.Resten kommer jag inte ihåg.

Det blir så när man pressar sig över gränsen, ställer orimliga krav. Jag vet det – idag. Så – till alla er som stressar runt för att hitta de perfekta julklapparna, som kanske inte behöver bytas på mellandagsrean, till er som vill ha hemlagat, långkokt och egeninlagt på julafton – vill jag säga SKÖT OM ER! Om ni mår bra, så mår de runt er också bra – oavsett antalet presenter eller om skinkan är färdigkokt eller inte. Hälsa är kärlek – och det är vad julen handlar om! Ta hand om er.

GOD JUL!

2013 går till historien som ett magiskt år, ett omvälvande år, där mycket som jag drömt om har blivit verklighet. Jag har blivit med bok och jag har haft tillfälle att träffa och lära känna människor som delar intresset för att skriva och dela sina berättelser. Jag har mött läsare och potentiella läsare som engagerar sig i mitt skrivande och min berättelse om Saga Widerbeck på Smedjegatan 6.

De läser min bok långsamt, för att den inte ska ta slut, de tittar på den där den ligger på nattduksbordet och längtar till julhelgen då de ska läsa. Jag får mejl med frågan om när nästa bok kommer. Mina läsare vill veta mer. Det får mig att känna mig som Askungen – det känns alldeles, alldeles… underbart.

Igår, söndagen den 3:e advent, stod jag i Äppelvikens bokhandel ett par timmar och pratade bok, skrivande och sålde några böcker tillsammans med inspirerande författarkollegor, Annika Estassy, Eva Rydinger och Anna Fredriksson. Tack för trevlig samvaro. Att vara med bok har öppnat en helt ny värld och det är jag oerhört tacksam för – ser fram emot 2014!

Att skapa är aldrig tråkigt. För några timmar igår bytte jag bokstäver mot silver och kröp ner i en källare på söder med yngste sonen och Rebecca Bonaparte, som är smyckesformgivare. Löjligt lycklig gick jag därifrån några timmar senare med en egenhändigt böjd och bankad ring på fingret. Ringen bredvid min gjorde John.

Nu har jag suttit i ett sådant där skriv-flow några dagar. Den nya historien är född, karaktärerna har slipats på lite extra och den röda tråden har blivit tydligare. Eller de röda trådarna, måste jag väl säga. Åter igen så bygger historien på ett antal intriger och 3M som tillverkar post-it-lappar jublar. Gula och orange är mina favoritfärger. Kanske inte så konstigt.

Det börjar bli dags för min nya historia att utsättas för testläsare. Läskigt! För vad vet jag om hur den uppfattas? Inte ett dugg. Jag har ju bara hamrat på min dator och hittat på. Sen har jag stulit lite från verkligheten och tagit reda på lite fakta. Hur många månaders fängelse man får för olika typer av våld, till exempel. Och att våld mot kvinna, i hemmet, döms extra hårt.

Efter förra helgens signering så börjar jag bli lite nervös för att det dyker upp personer som kommer att känna igen sig i nästa historia också. Och vem vet, det kanske är ännu värre än förra gången? Per Norder är ju trots allt en ganska oförarglig filur och Anna Modin är ju rätt trevlig. Kanske blir någon sur för att han eller hon inte får vara med? Jag har hört att sådant händer också. Dags för nästa steg i skrivprocessen.

Tidigt i lördags morse satte jag mig på snabbtåget som tog mig till Skara för att signera min bok på Ugglan, Skara Bok och Lek. Fredrik och Helen hade förberett med annons i lokaltidningen och fint signeringsbord. Butiken var full av folk och samtalen verkligen avlöste varann. Hur kul och trevligt som helst!

Några hade redan köpt och läst boken, men kom förbi ändå med sitt exemplar, för att få den signerad. Det är så roligt att få höra att de tycker om min bok och att den engagerar! Man vill veta hur jag tänkt, vem som är vem och hur mycket som är självupplevt. Vad var min upplevelse av Skara när jag gick i skolan? Varför valde jag att skriva om Skara?

Och förvånad blev jag när en av stadens profiler (förstod jag sedan), klampade in och presenterade sig som Per Norder. Med sig i portföljen hade han både min bok, för signering, och tidningen NLT som dagen innan haft ett reportage om honom – där journalisten i ingressen berättar att han läser min bok.

Sen kom ägaren till Smedjegatan 6 och presenterade sig. Och en härlig kvinna som bor på Smedjegatan 3. Och kommunalrådet. Och en kusin till mig som jag inte sett på… många år.

Så det händer grejer – även i lilla Skara.

Charlotte Nordström köpte ett exemplar

Bo Fredriksson, som äger Smedjegatan 6 hade bara 30 sidor kvar i boken sa han, som han läste långsamt för att det inte skulle ta slut.

En artikel i SKLT måndagen den 9 december 2013

Med den ständigt aningen lite framåtlutade ställningen som jag nu haft i flera år, med händerna på tangentbordet och näsan in i skärmen, så börjar rygg och nacke att protestera. Det räcker inte längre med raska promenader, yoga, lite jogging och basket. Nej, det har börjat bli dags att sätta in det hårda artilleriet. Gymmet!

Så efter mycket tjat från maken och idogt övervägande har jag gjort det. Köpt gymkort. (Eller rättare sagt maken gjorde det 🙂 Och för varje krafttag jag tar där så tänker jag att – jag gör det för att kunna skriva. Jag gör det bara för att jag måste. För att jag vill skriva. För att inte ha ont och kunna skriva.

Mitt gym, klockan halv sex en torsdag, är fullt av killar som rakat huvudet och som bär tunna tights med vida shorts över, de går runt i strumplästen och de har linnen med jättestora ärmhålor. Det luktar AbercrombieFitch-parfym. De går runt och betraktar varandra. Men kanske mest tjejerna som  ligger på var sin matta, fnittrar och kollar Facebook. Och där stånkar jag i en maskin som ska dra ihop skulderbladen. Ja, ni förstår…

Det är inte kul att ha ont. På Svensk Bokhandels sida bloggar Julia Gillberg om hur det är att jobba i en bokhandel. Det låter lika illa att sälja böcker som att skriva böcker. 

Nu har hon skrivit Den magiska gnistan – en bok om att finna sin kreativa väg. Under en helkväll på fina Mamita delade hon med sig av sina visdomsord. Kajsa inspirerar och talar om inspiration, om hur vi kan öppna för att ta till vara den kreativitet vi har inom oss. Rummet blev till ett kraftfält, en mystisk energi smög sig på, och tjugofem personer lyssnade andäktigt till tips och råd för hur vi kan växa och utvecklas genom att använda vår skapande kraft.

Det känns så enkelt att göra precis vad som helst, när som helst och när lusten faller på, när jag hör Kajsa berätta. Och igenkänningen i hennes exempel, på hur vi själva skapar hinder för att slippa släppa in kreativiteten, tankarna på nytt och roligt, är stor. Hur mycket tid lägger jag inte på sociala medier? Hur rastlös blir jag inte när jag har en timma över? Hur ofta spelar jag inte upp scener för mitt inre – som skulle kunna hända? Helt i onödan. Tack Kajsa för att du gjorde mig medveten om detta. Jag ska ta min kreativitet på större allvar hädanefter, och ta ansvar för den.

Asia Spa i Varberg är det finaste spa jag någonsin varit på. Vilken upplevelse! (Inkluderat även det där konstiga smurf-stället i Österrike som Rikta-gänget en gång reste till. Det är kanske någon som var med då som minns vad det hette?)

Förutom precis ALLT vad man kan önska sig av spa-terapier så finns i Varberg bad i olika former, bastu i olika former, avkopplings- och terapirum i olika former – ljusrum, mörkerrum, tempelrum, och naturligtvis tvagade man sig enligt japansk sed. Yogaklassen var i en sal som var så harmonisk att hjärtat slog saktare. All interiör var som mumma för själen. Så vackert! Och vilken härligt rum vi hade.

Genomtänkt, finstämt, rofyllt, lågmält men ändå svulstigt. Ja ni förstår. Åk till Varberg.

Tack Robert och Camilla som introducerade detta för mig. Det blir fler gånger.