Månadsvis arkiv: mars 2014

#medmansklighet

Var är den? Känslan för våra medmänniskor? Övertygelsen om att alla människor är lika värda och ingenting står över vikten av att behandla varandra med värdighet. Efter den här helgen är vi nog många som delar tvivlet. När blev en fotboll viktigare än ett liv? När blev ”jaget” viktigare än ”vi-et”? Vad är det som händer i vårt samhälle? Och vart kommer det att ta oss om vi ingenting gör?

Det är svårt att vara människa, sa Strindberg. Det är ännu svårare att vara en god människa i dagens intensiva värld. Ingen vill vara ensam, alla påverkar alla och hur en händelse påverkar ett helt land ser vi beviset på idag. Det är med darrande fingrar som jag idag fortsätter att skriva på mitt tredje manus.

IMG_1835

 

0 kommentarer

Throwback Thursday

Det blev throwback thursday på riktigt igår när ett stort gäng av oss från gamla Rikta Kommunikation träffades. Ingen hade blivit äldre, ingen hade ett endaste grått hår, alla var sig lika och lika förbaskat kul var det att ses igen. Det var något alldeles unikt speciellt med Rikta, på den tiden.

Det är lite mer än fjorton år sedan firman slutade existera. Känns som två år när vi ses igen. Devisen Rikta-forever lever fortfarande kvar. Vi mindes Bad Blumau, kaffemaskinen, hockeyspelet, Londonresa, NY-studeibesök, cola-kylen, Gunnars alla tal och mycket mer. Det enda som minner om att det var länge sedan är de analoga fotoalbumen som Kattis hittat på vinden och släpat med. Maria förbarmade sig över de ålderdomliga dokumenten och har lovat digitalisera. Yippie!

För er som inte minns eller hört talas om Rikta. Vi var BÄST! När det begav sig.

Till alla jag inte hann prata färdigt med – hoppas vi ses igen! Snart. Om inte på middag, så kanske över en kopp kaffe. Jag har tid, sitter ändå bara och filar på mina manus nu för tiden. 🙂 Åter igen, jag är så tacksam för throwback thursday, det är något alldeles speciellt och unikt att haft förmånen att ha jobbat med många som idag tillhör Sveriges absolut bästa!

IMG_4639

IMG_4637

Två gamla Riktaiter – Ola och Nina

0 kommentarer

Releasernas release – Visning pågår

Ikväll bjöd den numera mångfaldiga deckarförfattarinnan Sofie Sarenbrant på superrelease av sin nya och femte deckare. Visning pågår är en deckare med mäklartema. Hon får oss alla att rysa när hon drar igång en kort filmtrailer för att få gästerna i stämning. Frågan är om mäklaren verkligen funderat över om alla spekulanter lämnade huset när visningen är över. Tydligen inte…

Naturligtvis var det det release i mäklarmiljö, hos firman Fantastic Frank. I lokaler som kan få alla att vilja börja jobba på mäklarfirma. Wow! Det bjöds på röd matta vid entrén, vin, snittar och signering. OCH fin goodie-bag när det var dags att lämna. Wow! Tack Sofie! Vilken tillställning!

IMG_4617

IMG_4595

Suddig bild på Sofie från smygreleasen på Äppelvikens bokhandel igår

IMG_4608

En gladiator och en glad romanceförfattare Simona Ahrnstedt

IMG_4614

Författarpinglor Pernilla Alm och Emelie Schepp

IMG_4612

Författaren Susanne Boll och bokhandlaren Mia Strandell

Tack – nu ska jag tända alla lamporna och läsa Visning pågår!

 

0 kommentarer

Releasefest för Josefine Lindén

Igår bjöd Josefine Lindén på debutantmingel i kvadrat på fina butiken Gåvan. ALLA var där! ALLA var glada, alla hade trevligt. Josefine signerade sin fina bok, Tiden går så långsamt när man tittar på den, och dessutom bjöd hon på skönsång med boyband. Författaren Susanne Boll, som också har en röst som heter duga, stöttade med sång. Lokalen var fantastisk, bubblet var kallt, snittarna goda och samtalen många. Och alla vi som skriver fick ett underbart tillfälle att mingla och umgås, prata böcker och speciellt prata Josefines bok.

Stort tack för en härlig kväll, Josefine, och varmt lycka till med din bok!

Eftersom jag hade så trevligt och pratade för mycket så tog jag för lite kort. Men jag tar mig friheten att länka till fina Pernilla Alm som fångade fler på bild.

Jag har börjat läsa och eftersom baksidestexten skvallrar om vart det är på väg är jag både nyfiken och spänd. Hur ska det gå för Caroline?

IMG_4562IMG_4556IMG_4554IMG_4552IMG_4549IMG_4548IMG_4546

 

1 kommentar

Jag fortsätter gräva i fenomenet hämnd

Det är så lätt att peka på någon eller något utanför sig själv när man inte mår bra. Att skylla sin taskiga situation eller dåliga hälsa på någon annan. Det är ofta första reaktionen. Just för att det är så lätt. Och för att man då slipper allt besvär med att tänka om eller förändra själv. För inte är det väl fel på mig? Inte gör väl jag några misstag?

När jag sjukskrevs för utmattningssymptom (nu elva år sedan) så var det precis så jag gjorde. Jag tyckte att jag var ett offer för omständigheter, jag gjorde ju bara vad som förväntades av mig. När den värsta tröttheten var över blev jag arg. På alla runt mig som inte brytt sig om mig, för den omänskliga behandling som jag utsatts för. I mitt fall framför allt på jobbet. I Saga Widerbecks fall (huvudkaraktär i min bok) har hon sen hon var ung lekt med både tanken på och känslan av att få göra upp med sina plågoandar.

Tankarna uppstår när man hamnar i underläge – man hämnas för att få upprättelse. Det hjälper till att vända vågskålen rätt, förvandla ett underläge till ett överläge. Känslan av att få säga ”ha, där ser du!”

Men mår man så mycket bättre av att ge igen? Jag fortsätter att undersöka fenomenet hämnd.

Just nu läser jag boken ”Hämnd eller upprättelse” av Tomas Böhm och Suzanne Kaplan. Om hämndspiralens psykologi. Här lyfter de fram exempel på människor som kränkts, som ger igen och på så sätt själva blir förövare. Och precis detta tar jag fasta på i uppföljaren till Bara människor.

0 kommentarer

Fem snabba till Josefine som debuterar – och kommer till Äppelviken den 2 april

Det är böckernas vår. Och ur bokfloden stiger en och annan debutant upp. En av dem är Josefine Lindén, som i veckan debuterar med sin roman Tiden går så långsamt när man tittar på den – en historia om relationer, om vad som händer när man släpper taget, och om hur kriser får oss att fatta beslut vi aldrig trodde oss göra.

IMG_4529

Den 2 april kan Du träffa Josefine, Nina Larsdotter och mig i Äppelvikens bokhandel. Vi kommer att prata om våra erfarenheter av att bli utgivna. Men först ska Josefine ha release och fira sin debut.

För, att debutera är stort, och mycket speciellt.

Josefine, på torsdag firar du din debutroman. Jag vet att du planerat för detta länge. Kan du sätta ord på känslan så här dagarna innan?
Glädje! Gästerna är många, lokalen fantastisk. Och boken är så fantastiskt fin. Jag har redan fått oerhört fina recensioner. Det stärker och hjälper i nervositeten.

Vad är det bästa som kan hända på torsdag?
Att alla känner att de fått valuta för den tid de investerat i att komma. Att all Prosecco, lax och choklad tagit slut! Och alla böcker! Och att jag kommer ihåg låtarna jag fått för mig att jag ska sjunga.

Vad är det värsta som kan hända?
Jag relaterar allt till det försvunna planet och Syrien. Så inget!

Vad händer på fredag?
Jag fortsätter att tjata hål i huvudet på alla stackars journalister om min debut. Börjar kanske något senare än vanligt så NJUT av en timmes telefontystnad mediasverige!

OCH (viktigaste frågan) – vad ska du ha på dig?
En underbar flygig svart sak från By Malene Birger! Och världens vackraste halsband från Märta Larsson Jewelry. Minnetonkas eller barfota. Ska leka rockstjärna och då får inget störa.

Tack Josefine, för att du tog dig tid att dela lite releaseångest och debutantvånda. Jag, och jag vet många med mig, ser fram emot att nu få ta del av din berättelse.

1 kommentar

Bästa sommarpresenten – en bok

Jag tycker själv det är roligt att ge bort en bok skriven av någon jag känner, kanske signerad, kanske med en liten personlig hälsning. Det blir liksom en liten extra touch, något mer än bara en bok.

Så om du är som jag – och vill göra Bara människor till sommarens bok – då fixar jag den där lite extra touchen! Med glädje!

Vill du ordna en liten träff; kanske med bokklubben, med ett tjejgäng eller kanske på jobbet? Om det funkar i tiden så kommer jag gärna och berättar om varför jag skriver, hur Bara människor blev till, och vad jag egentligen hade för intention med boken.

Hör av dig!

 IMG_4134
0 kommentarer

Fem dagar, sjutton kvinnor, en riad

Vad händer om man samlar sjutton enastående kvinnor, flyger dem till Marrakesh och inkvarterar dem på en riad mitt i det myllriga Marrakech?

Jag vet!

Det genereras nästan trehundra kilo extra bagage inför hemresan (mattor, keramik, läder, blusar och oljor). Det uppstår möten som är absolut unika. Jag har träffat designers, kreatörer, socialt engagerade och varma kvinnor som jag aldrig tidigare mött. Det bubblar av idéer. Det lagras energi i både kropp och själ, så mycket att det kan driva vilket värmekraftverk som helst.

Vi var alla eniga om att det är svårt att med ord beskriva en så intensiv upplevelse som Marrakech med sexton vänner. Samtalen, diskussionerna, de nya perspektiven, morgonyogan med Marie, grillmiddagen på Jemaa El Fna, magdansen på Dar Marjana, vandringen i Atlasbergen, hamam och alla skratten. Ni som inte varit är – åk till Marrakech! Upplev intensiva Marrakech!

Det är bara en sak jag inte kommer att sakna – prutandet!

IMG_4359IMG_4371IMG_4386IMG_4422IMG_4450IMG_4461IMG_4469IMG_4514

0 kommentarer

Ett halvår senare – tack för rekommendationer och feedback

Det har gått sex månader sen Bara människor såg dagens ljus, fick sina första läsare och började erbjudas till försäljning. Det känns som en evighet. Som om jag alltid haft en bok. För det har jag ju nästan. För mig har vännerna på Smedjegatan funnits i tre år.

Bara människor har fått fantastiskt bemötande. Många som läser hör av sig, tycker om den och vill läsa mer om människorna på Smedjegatan 6. Det börjar pratas om boken, den rekommenderas på Rotarymöten, jag får komma till bibliotek och berätta om den. (Och det är verkligen kul – jag kommer gärna och berättar om ni har en bokklubb, vill krydda en företagsfrukost eller annat. Hör av er!) Nu, så här ett halvår senare, finns den liksom på riktigt – eftersom den har läsare. Jag har samlat en del under knappen Press.

Förutom läsare har jag också några riktiga supergillare, som skriver och frågar hur det går, som erbjuder tips och idéer. Som inte vill annat att Bara människor, och dess fortsättning ska bli en succé. Gissa om jag är tacksam. Precis som alla människor är jag ju ”bara människa” och att få pepp och positiv feedback är ju den bästa bensin som finns. TACK! Ni vet vilka ni är.

Samtidigt förstår jag nu att Bara människor inte är en ny bok längre. Lapparna med ”Nyhet” är bortplockad från hyllkanten i bokhandeln. Men rekommendationer och boktips värmer hundra gånger mer än en hyllkantsetikett. Och ännu mer energi får jag av feedback från läsare. Så tack alla ni som hör av er – och ännu större tack till alla er som rekommenderar Bara människor! Det är ni som får mig att orka skriva fler böcker.

IMG_1099

 

0 kommentarer

Så där lagom galet – och kul

Visst, man måste våga ge sig hän ibland för att det ska hända lite saker i livet. Det vet man väl! Och jag tycker väl att jag är rätt modig – ibland. Och att det händer roliga saker i mitt liv – ganska ofta.

Men så möter man sin överman/kvinna. Igår träffade jag Ove Sandström, mannen bakom ”Hur gör djur?” och mängder av scenkreationer. Bland annat har han gjort kläder till ABBA, Zarah Leander, hur många schlagerartister genom åren. Han talar ALLA språk flytande, och han kan ALLT om djur och säger sig ändå aldrig ha haft en dröm om vad han vill göra. Han har bara gjort! Kul att träffa Ove, kul att höra, och kul att få klämma på gammal ABBA-rekvisita. Ove är definitivt galen – smått galen – så där som alla borde vara. Tack Anna-Karin för en absolut FAB kväll!

20140308-185335.jpg

Och idag har jag vinkat till fina författarinnan Åsa Hellberg, som släppte sin nya bok En liten värld. Vinkat till Åsa där hon satt i ett skyltfönster och såg snygg ut. Galet? Ja kanske! Men roligt! Nu längtar jag efter att få börja läsa Åsas nya bok.

20140308-185354.jpg

0 kommentarer
wordpress hemsida wordpress hemsida