Månadsvis arkiv: mars 2014

Det blir en tvåa – och funderingar kring det

Hej alla ni som läst Bara människor och som skrivit och sagt att ni vill läsa mer. Det blir en tvåa. Igår postade jag kontraktet till förlaget. Saga Widerbeck fortsätter att fundera över sina livsval, sina motiv och kanske, bara kanske också över sitt singelliv. Återstår att se vem som kliver in i Sagas liv och vem som kliver ut ur historien. Återstår också att se vad herr redaktör har att säga om mitt manus, så det vore dumt att avslöja mer. Planen är att boken ska släppas i mitten av november, lagom till jul.

Det känns precis lika spännande att ge sig in i processen nu som första gången. Jag kommer att få se förslag på omslag, vi ska enas om titeln (även om jag personligen tror att den håller), det ska skrivas baksidestexter, tacktext, marknadsföringstexter och göras annonser. Och det ska säljas bok.

Vi ska locka Sveriges alla bokhandlare att ta in den, sätta den främst på disken och prata om med sina kunder. OCH ha den kvar längre än 3-4 månader i hyllorna. Manne Fagerlind skrev i förra veckan ett intressant blogginlägg om detta – Livet i den långa svansen. Det rensas hårt i hyllorna för att optimera försäljningen. Samtidigt som jag får meddelande från människor som har frågat efter min bok på olika ställen (nu senast i Trelleborg och i Borås), och får till svar att ”nej, den har vi inte”. De föreslår inte ens att de kan ta hem den… Det är trist att höra som författare. Får göra allt den här gången för att övertyga om tvåans förträfflighet :-))

Och sen har jag exempel på det motsatta. Det finns bokhandlare som sålt massor, bara genom skylta fint och prata om den. Unikt är väl fina Ugglan i Skara som sålt närmare 80 ex. Heja Fredrik och Helen!

IMG_4252

 

0 kommentarer

Research som skakar om – besök på flyktingförläggningen Stora Ekeberg

Jag hade läst att Bert Karlsson åter öppnat upp Stora Ekeberg utanför Skara som asylförläggning och fått migrationsverkets uppdrag att ge 200 asylsökande tak över huvudet och mat för dagen under tiden de väntar på besked om de får stanna i Sverige. Bert vill bygga ett ”Ikea inom flyktinghanteringen” skrev Svenska Dagbladet den 20 februari i år.

Själv minns jag Stora Ekeberg som en väldigt obehaglig plats. Ett gammalt sanatorium, byggt 1914, placerat mitt ute i skogen för att minimera smittspridning från de lungsjuka som vårdades där. Jag minns hur det slamrade i korridorerna, hur döden väntade i de ekande korridorerna, och jag minns känslan av isolering. En hel sommar stod jag ut som långvårdsbiträde där i början på 80-talet och jag sa till mig själv – aldrig mer.

Men jag blev nyfiken och ville se, med egna ögon få uppleva hur en asylförläggning fungerar. I det här fallet sägs det dessutom vara en väl fungerande sådan.

Så som världen ser ut just nu så räknar vi med att Sverige kommer att ta emot ungefär 70.000 asylsökande i år. Människor som lämnar allt och flyr för sina liv. Vi kan inte ens i vår fantasi förstå de trauman som många av dem lever med. Och i väntan på en framtid placeras några av dem på Stora Ekeberg.

Jag kan inte värdera om de har det bra – eller inte – för jag känner inte deras historier. De är i säkerhet, med en oviss framtid. Men jag önskar att Sverige kunde ge dem en bättre start i det som sannolikt kommer att bli mångas nya hemland. Det gamla sanatoriet, mitt i skogen, är allt annat än välkomnande. Korridorerna ekar fortfarande, tomma och karga. Rummen är möblerade med sängar, i bästa fall en för varje sökande. Glasrutor är spruckna, den enda soffan i uppehållsrummet saknar ett ben. De får god mat, de kan tvätta sig. På Stora Ekeberg får jag höra att de till och med har läkare på plats, något som är unikt för ett asylboende. Bert beskriver hur han sliter med att göra stället bättre, hur han månar om barnen, vilken fantastisk personal som finns på plats.

Bert vill göra stordrift av asylboenden, han vill erbjuda 6000 platser, samtidigt som migrationsverket kallar Stora Ekeberg för en nödlösning i en tid av stor anstormning. Vilken start vill vi ge de nyanlända? Vad vill vi ge dem för mottagande och med vilken kvalitet? Hur tagna på sängen är migrationsverket av situationerna i Afghanistan, Somalia och Syrien? Som svensk önskar jag bättre framförhållning, bättre kvalitet och framför allt mer medmänsklighet.

Vi avslutade vårt besök med ett samtal med Dedar, som arbetat som advokat i Daraa, lämnat fru och tre flickor i ett läger i Turkiet och själv betalt för att få komma i säkerhet. Han hade fem euros på fickan när han kom till Göteborg på nyårsafton. Han visar bilder på sina döttrar och ursäktar sig för att han gråter där vi sitter på hans rum och pratar. Ett rum på cirka tio kvadratmeter som han delar med sin vän kirurgen. I mars hoppas han få veta om han får stanna. I april kanske han får sitt uppehållstillstånd. Kanske får han ett annat boende under hösten, kanske får han då en plats på SFI, får en handläggare på arbetsförmedlingen? Och sen, långt senare, kanske hans familj får anhörigtillstånd och kan förenas med honom i hans lägenhet, i en kommun någonstans i Sverige som efter påtryckningar upplåtit en bostad åt dem. Så fungerar Sverige.

IMG_4258

Mattias gör ett fantastiskt jobb på asylförläggningen Stora Ekeberg, jag besöker och Bert Karlsson berättar, som bara Bert kan göra.

2 kommentarer

Trevlig publik i vackert bibliotek

Igår, lördag, hade jag förmånen att få berätta om mitt skrivande och min roman på Stiftsbiblioteket i Skara, staden som jag lånat och placerat min historia i. Det är här mina karaktärer promenerar, bor och agerar. Det här hit Saga Widerbeck flyttar för att göra upp med sitt förflutna.

Det vackra rummet fylldes på och det fick sättas fram extrastolar. Härlig känsla.

Varje gång tänker jag att det känns ovant; att de kommer för att lyssna på min historia? Skulle jag ha något intressant att berätta? Den där smygande känslan av att ”snart kommer de på mig” gör sig påmind. (Den tror jag alla känner ibland.) Men så lyfter jag min bok, håller i den, tittar på den. Min debutroman, som föddes ur en idé, som jag haft en intention och slitit hårt med. Jag har mycket att berätta. Nu har jag till och med samlat på mig några små anekdoter vi kan skratta åt.

Det blev en härlig timma på Skara bibliotek. Stort tack för att jag fick komma, för blommorna och för det fina arrangemanget. Säger det igen; jag älskar bibliotek och bibliotekarier!

IMG_4272

 Träffade min gamla fröken Vivan på biblioteket i Skara

IMG_4267
0 kommentarer
wordpress hemsida wordpress hemsida