Månadsvis arkiv: juli 2014
Lite perspektiv och historia
Vi har gjort en resa i svensk historia, jag och maken. Två dagar på Göta Kanal ger perspektiv på tillvaron, och visar upp ett mästerverk vi ska vara stolta över. Naturen är hänförande vacker och att 58.000 personer använt 7 miljoner arbetsdagar för att – för hand – gräva en kanal genom landet, är häpnadsväckande. För 200 år sedan fanns inga grävmaskiner, inga lastbilar, ingen CAD-teknik, bara mankraft. Och än idag fungerar Göta Kanal.
1810 fick Baltzar von Platen tillstånd att bygga kanalen. Det tog honom två veckor att skissa på sträckningen, sen sattes bygget igång. 1832 invigdes kanalen. Handlingskraft på sin tid.
Att långsamt flyta fram de 9 milen mellan Motala och Söderköping, utan att själv kunna sätta foten på en gaspedal, det ger också perspektiv. Vi hann se. Slusshusen, hotellen, den skräckslagna blicken hos föraren i mötande båt och ett vi hann besöka familjen Uggla på Rundstorps säteri. Vilken kulturskatt.
Mer då? Trångt? Ja stolarna i matsalen var inte anpassade efter mina långa ben. Sova? Nej, inte mycket. Kojerna är trånga, varma och smala. Pensionärer? Jo de flesta var nog lite äldre 🙂 Rekommenderas? Absolut. God service, lugnt och lärorikt.
Anekdot: Slusstationen Brådtom hette tidigare Stockholm. Det finns flera historier om varifrån den fick sitt nya namn. 1905 brakade lastfartyget Mars in i slussporten med sådan kraft att kanalen tömdes på vatten. Den blev bråd tom. Flertalet båtar körde redan under 1800-talet in i portarna, man kallade det för att de hade bråttom.
Träffat min Pen Pal
När jag var barn, jag tror att jag var en sådär 11-12 år, så kom några amerikanska släktingar på besök. Det var farfars syster som en gång emigrerade och nu kom hennes dotter Greta med man, Bruce, för att se träffa släkten och se sitt ursprung på riktigt. Det var väldigt stort och omtumlande minns jag. (Jag tror det var så, det kan vara lite svårt att hålla ordning på det exakta släktskapet ibland.) De berättade att de hade en dotter i min ålder, och vi började skriva till varandra. Linnea var sen min Pen Pal i flera år.
Jag önskar att jag hade haft breven kvar. För då hade vi haft en del att skratta åt, när vi träffades idag igen, jag och min syssling. Jag och Linnea. Båda lite äldre men också lite klokare. Linnea och hennes dotter Hannah har turnerat runt i Sverige ett par veckor, utforskat och träffat släktingar. Idag avslutade vi grandiost med ett besök på Drottningholms slott och lunch i slottsträdgården. Trevligt!
Och självklart ville Linnea veta när min bok kommer att finnas på engelska. Jag lovade höra av mig så fort jag vet. (Big smile.) Antar att vi kommer att höra av varandra många gånger innan dess dock… Vi var överens om att fortsätta skriva till varandra. Nu som Mail Pals.
Linnea och Hannah på Drottningholms Slott
Drottningens sovrum
Sällskapet, jag säger bara SÄLLSKAPET!
Bokus pratar om Bara människor – och några andra titlar. #gladförfattare #författarboost
Det är verkligen lässommar! Det är en härlig Bara-människor-sommar. Min debutroman har fått vara med i många sammanhang och jag har fått många varma och uppmuntrande bilder och meddelanden från läsare. Det är nu det händer – det är på stranden, i solstolen, i hängmattan som Saga och hennes grannar träffar sina läsare.
Bara människor hittar hem
Det märks att sommartid är lästid. Det märks att Bara människor hittar hem till sina läsare. Jag får dagligen fina meddelanden och bilder på boken i olika miljöer. Helt fantastiskt! Så roligt att ni gillar Bara människor, att ni vill ha en fortsättning. Jag är rörd, glad och nöjd att få beröra. Tack! Och hoppas ni alls får en fortsatt härlig sommar!
Skrivarbubbla och testläsare
Det går inte att skaka den av sig – skrivarbubblan. Har man väl börjat fundera på en historia, så är man fast. Den sitter som en glaskupa över huvudet och tankarna studsar mot den hårda ytan, virvlar runt där inne. Bara den som skriver vet och förstår. Jag tror att ALLA som skriver känner igen sig i beskrivningen av att sitta i bubblan. Den som inte skriver skakar mest på huvudet, och undrar vad det är som är så viktigt att det inte kan vänta? Det där kan du väl göra sen? Du kan väl fortsätta efter middagen?
Sommar, sol och bad är underbart, men jag börjar längta efter en ny skrivarbubblan. Det är lycka! Men för att kunna njuta av den behöver jag oceaner av tid. Känslan av att veta att jag verkligen har tid att tänka färdigt, jobba igenom och fortsätta in i nästa scen, är viktig. Det där med att skriva en timme här och där tycker jag är svårt. Kanske för att jag hittills har jobbat med många karaktärer och flera intriger samtidigt i mina historier. Hur gör ni andra? Jag vill inte släppa när jag väl tagit mig in i historien. Det är då jag sätter bubblan över huvudet. ”Bye, bye världen, vi ses när jag skrivit hundra tusen ord.”
OCH! Trots att det är semester har min andra bok har i dagarna fått sina första testläsare. Gud, vad nervöst det varit. Men idel lovord, ”men är det verkligen så att man kan glömma och gå vidare?” frågar sig en av mina testläsare. Jag har dessvärre inget svar på den frågan, men karaktärerna i boken, de kanske kan ge läsarna svaret?
Artikel i Expressen Hälsa – om hjärtat
38 procent av kvinnorna som avlider i Sverige gör det på grund av problem med hjärta och kärl. Har du någonsin funderat på om du är i riskzonen? Det har jag. Så när jag fick frågan om jag ville berätta om min livsstil och mina funderingar, så ställde jag upp, tillsammans med tre andra kvinnor. Resultatet kan du läsa om i Expressen Hälsa som finns i handeln just nu.
Jag inbillar mig att jag lever ett rätt sunt liv, med bra mat och motion. Jag är medveten om att min stresströskel är låg sedan utmattningen för tio år sedan och jag gör hellre roliga saker än saker jag måste. Men jag undrar om jag kan sköta om mig ännu bättre, utan att för den del bli tråkig? Och hur påverkar mina gener min hälsa? I min familj är det många som lider av högt blodtryck och medicinerar för problemen. Hur ärftligt är det och vad bör jag göra för att undvika hamna där också?
Jaa, nu står jag på en helsida i en tidning och erkänner att jag dricker alkohol varje vecka, flera gånger dessutom. MEN, farbror doktorn säger att det inte är så farligt, om man som jag är måttlig. Dessutom är inte den forna stressen någon fara för hjärtat heller. Hurra!
Och så här ser tidningen ut i sin helhet, om ni letar efter den i tidningshyllan. Förutom artikeln om hjärtat finns där en massa hälsotips och en väldans massa nyttiga LCHF-kakrecept. Ett fullmatat nummer.
Rea i Palma – jag rekar
I Palma är första dagen på rean nästan helig. Man bara måste vara där. Det är ett Mecka för fyndare, ett glädjehus för klädlystna och alldeles underbart billigt. Det blev en heldag med kära kusin Birgitta som är en perfekt shoppingguide och bosatt på Mallorca sen nästan 40 år. Det blev skor och mera skor, klänningar och blusar, och ett par hippiga shorts. Nu måste det bli en fin sommar i Sverige så att jag får använda mina fina kläder.
På Jaume III ligger skobutikerna på parad. Även uppe på Jaume II (vid Placa Major) kryllar det av fina skobutiker.
Hos Laura Garrido, som driver butiken Dolores Promesas (på Can Brondo 4) kan man hitta lite udda klänningar och tröjor, allt gjort i Spanien. I anslutning till Lauras butik finns en fin uteplats där Laura lovat ta emot alla som reser med på 4goods solskensresa i höst – det bjuds bubbel och bra priser i butiken. 🙂
På S Nicolau ligger de lite udda märkesbutikerna, de med spanska designers och katalonska modekläder. Spännande och annorlunda för oss som är vana vid det svenska och nordiska.
Lunchen intogs på Placa Cort, på Hotel Corts fina uteservering. Fräscht och elegant där inredningsdesignern inspirerats av Frankrike och Norden. Ett måste.
Och slutligen, efter sex timmar i ett varmt Palma, med famnen full av påsar och fynd, avslutar vi med en törstsläckare på Fibonacci´s Café i hörnet Via Veri, Sant Nicolau.
