Månadsvis arkiv: augusti 2014
Behövs läxor?
Jag gillar människor som ställer bra frågor och det här är en vansinnigt bra, och klarsynt frågeställning.Vi har lite för lätt att luta oss tillbaka på traditioner som något som är bra och fungerar, men tänk om det skulle bli bättre om vi ändrar lite? Vi borde ställa frågor oftare. Det kan ju bli bättre. I det här fallet är jag övertygad om att det blir det.
Pernilla Alms bok om läxor, Läxfritt – för en likvärdig historia, finns nu ute. Igår intervjuades hon på Dieselverkstadens bibliotek i Sickla, av Colette van Luik från Berättarministeriet. Och så självklart det låter när hon berättar om bokens innehåll. Jag står där och undrar varför ingen, med den tydlighet Pernilla har, har ifrågasatt läxor tidigare?
Det började med ett blogginlägg en fredag, och det blåste genast upp till storm. Långt över 100.000 människor läste och många kommenterade. En del sa; äntligen någon som säger ifrån, andra blev arga. Hur kunde hon ifrågasätta en konvention som läxor? Men hon gör det med all rätt. Som pedagog och förälder vet Pernilla vad hon pratar om. Hon arbetar själv läxfritt och förklarar tydligt fördelarna med att arbeta läxfritt. För barnen, pedagogerna men också föräldrarna.
Hurra för Pernilla och ja till läxfritt. Alla som har barn i skolan – spring och köp och läs!
I en bubbla
Det är svårt att förklara hur det känns. Att befinna sig i en bubbla. Som att se en riktigt bra film. Som om hjärnan har tagits över av en Alien. Det går inte att skaka av sig. Figurerna släpper inte taget och historien bara växer. Jag pratar om skrivarbubblan. Alla som skriver vet.
Jag har skrivit om den förut, men återkommer eftersom jag blir lika fascinerad varje gång jag hamnar där. Skön känsla, men samtidigt frustrerande.
I min nya historia växer sig kärleken starkare, eller är det bara en fasad? Vi får se. Jag stannar ett tag.
Boksläpp med Camilla Davidsson
Igår släpptes Under Vintergatans alla stjärnor av Camilla Davidsson loss på riktigt. Kul mingel på Café Egoiste i Mood-gallerian. Och som vanligt… Alla var där! Och boken… Har fått väldigt fina omdömen redan, jag är nyfiken.
Här en lycklig debutant! Grattis Camilla!
Eva, Susanne och Anna – skrivarvänner
Jädrar vilken höst det blir!
Rivstart! Kände ni det? Idag började allt igen. Barnen gick till skolan, polisen stod med fortkörningskameran utanför skolan, bilköer på morgonen, fullt på gymmet och inbokade möten. Det blev plötsligt vardag. Skönt, på sätt och vis. Speciellt om man går en rolig höst till mötes.
Det blir bokhöst. Många trevliga och spännande releaser. Nya böcker och bokmässa, naturligtvis. Jag hinner med en skrivarresa, innan det är dags att vara med på 4goods Solskensresa. Den 14 november släpps Vanliga människor glömmer och går vidare, och innan dess så är det planering och bokningar. Det blir signeringar och bokprat. Någonstans där ska vi klämma in ett besök hos sonen (on the other side of the world) också.
OCH jag har ambitionen att ha mitt tredje råmanus framme vid årsslutet. Rätt uppslukad av den historien just nu faktiskt. Kärlek och samhällsutveckling, i en enda röra.
Tiden kommer att rusa iväg. Snart är det jul!
Böcker jag minns
Det finns böcker som man läser, böcker som är tänkvärda, böcker man roas av och det finns böcker som verkligen sätter sina spår, som man aldrig glömmer. Jag tog en titt i bokhyllan för att se vilka jag kan säga tillhör den sista gruppen. Böckerna jag minns – av olika anledningar.
Mörkt vatten; läskigt skildrad och mästerligt språk
Dehlis vackraste händer; har man varit i Indien så… haha…
Garp och hans värld; alla läste den
På andra sidan midnatt; tjatade till mig den – lite för ekivok tyckte mina föräldrar
Parfymen; fascinerande historia
Incestens hus; oförglömlig klassiker
Guru; som sagt, har man rest i Indien är den här obetalbar
Att skriva; en bibel
Stora Max; kan aldrig glömma mästerdetektiven som fann kungens elefant
Vad har ni för bokminnen?
Regn och skrivtid
Jag har börjat skriva på manus till min tredje roman. Lite mer än halvvägs in i ett råmanus är jag. Alltså mycket som återstår. Helt galet tycker många, min andra finns ju inte att köpa ännu. Men eftersom nummer två är klar så tar jag mig an en ny historia. En kärlekshistoria den här gången, som spränger gränser.Älskar vi alltid av kärlek, eller finns där andra orsaker?
Dessutom inkluderar jag ett aktuellt och svårt samhällsproblem. Kanske tar jag mig vatten över huvudet? Men tanken är att gestalta verkligheten som den är, med både det ljusa och det mörka, utan att ta ställning. Jag vet inte om jag lyckas. Det blir du som läser som får avgöra det, så småningom. För där är lång väg kvar. Och jag tänker ta god tid på mig. Vill att det ska bli bra.
Åter söker jag motsatser för att beskriva kontraster. Tidigare har det varit småstad och storstad som mötts, nu är det andra krafter som väger sig mot varandra. Ingenting är rätt eller fel. Det är bara annorlunda, och människor väljer att använda sig av olika verktyg för att nå sina mål.
En sund passion
Vi kom att prata böcker och skrivande (naturligtvis!) vid sommarlunchen idag. Vi sökte skugga, vi njöt när vinden tog tag i våra kläder, men vi fortsatte att prata. Berättelser engagerar, att jag skriver göra många nyfikna och jag får höra att jag är lycklig som har en passion. Många längtar efter att finna just SIN passion. Något att göra som får tid och rum att stanna. Något man gör för sin egen skull, med sin egen tid, kanske efter att i många år ha ägnat andra all sin tid. Något eget.
I senaste numret av Tara berättar Simona Ahrnstedt öppenhjärtligt om sin passion för skrivandet, hur den växte sig så stor att hon skrev sönder sitt äktenskap. Olyckligt men sannolikt oundvikligt, säger hon. Så var går gränsen mellan passion och besatthet? Med passion följer glädje, jag tror att besattheten blir till en boja. Artikeln med Simona fick mig att tänka på balans i livet, på att även passion måste uppvägas med vardag och omtanke om andra.
Samtalet idag fick mig att känna tacksamhet över att jag har en sund passion. Manus nummer tre är under bearbetning.
