Nu är jag post-operation, och som ny. Allt har gått bra. Jag ser som en hök, kan läsa utan glasögon. Och jag kommer sannolikt att kunna ha det så, för resten av mitt liv. Sjukvården är fantastisk.
Det började i våras, när jag upptäckte att jag såg mycket sämre på höger öga än på vänster. En läkare konstaterade grå starr (ja, jag vet det är sånt man får när man blir gammal). Ett lätt ingrepp sa han, och jag rös. Tanken på att skära i ögat, suga ut den gamla linsen och skjuta in en ny, kändes övermäktig. Huh!
Men sommaren var varm, glasögonen åkte av och på, de försvann. Det var svårt läsa med solglasögon, och så gick de sönder. Badliv med glasögon är inte lätt. Dessutom svor jag dagligen över att det inte gick att se vad det står på förpackningar med liten text (nya progressiva glasögon kostar skjortan), att schampoflaskan är alldeles för lik balsamflaskan (jag duschar nämligen inte med glasögon), och allt annat som följer med att man ser dåligt.
Och nu är det gjort. Båda ögonen har fått nya linser och jag ser att läsa utan glasögon. Starka lampor får fortfarande ringar av ljus runt sig, och det sticker och spänner i ögonen ibland. Men tiden läker. Och jag ser. Och svensk sjukvård är fantastisk.
