Det krävs mod
Det finns historier som måste berättas. Inte för att de är underhållande, spännande eller säljande i första hand, utan för att där finns något att berätta. Något som läsande människor bör få ta del av. Så tänker jag när jag nu har en sådan historia i mig.
Men så vänder jag på myntet. Och ser något helt annat. För vem bestämmer vad som är värt att berättas? Och vad väljer bokläsare att läsa? Och hur förhåller jag mig till det?
Jag tänker att det kanske är här de nya arenorna för berättande behövs? Är boken trots allt död? Inte för att den inte är trevlig att hålla i, underhållas av, utan för att den genom sin affärsmodell censurerar, bara ger läsaren vad läsaren efterfrågar?
Är det något jag lärt mig (har jobbat med marknadsföring- och kommunikation i många år) så är det att kunden INTE vet vad den behöver. De företag som bara ger kunderna det de konkret frågar efter kommer att försvinna. Det krävs nytänkande och MOD för att bibehålla och inte minst vidga sin marknad. Det krävs kreativa lösningar på redan mätta marknader. Det är då det händer. Och det handlar inte bara om nya affärsmodeller, för dem struntar ju läsarna i. Det betyder att förlagen ska ge kunderna de berättelser de inte har en aning om att de vill läsa. Och kanske i ett format som de inte känner till.
Så för egen del, vad betyder det här för mig? Mod och uthållighet! Att tro på min egen historia, att den är mer än bara kommersiell, den vill ge läsaren något mer än en trevlig lässtund. Jag skriver en historia om kärlek, men visar också upp samtiden. Jag vill ta läsaren till en plats som den aldrig själv kommer att besöka.
Eller som Mark Twain sa: ”Allt du behöver i livet är okunnighet och självförtroende och framgången är given.”
Med 4good på Mallorca
Vännerna på 4good tog 90 sprudlande kvinnor till Mallorca. Träning, inspiration, pepp, god mat, shopping, och sol. Och glädje! Det var en kick att få träffa dem och roligt att få berätta min historia för dem. Karriären som kraschade, de stora frågorna, insikterna om vad som är viktigt i livet och om att identifiera en dröm när den dyker upp. Många nickade, sa att de kände igen sig. Jag tänker att vi är starka som vågar berätta för varandra, som berättar hellre än skämmas när det inte alltid går väl. För det är livet. Att dela är glädje.
På seneftermiddagen, i solen på altanen på Hotel Feliz i Palma, berättade jag om min resa, min Sunshine story. Från att ha levt ett liv som jag trodde var ett drömliv, till att inse att jag förlorat allt och inte visste vad jag drömde om eller ville göra. Om att hitta passionen och hur den i en strid ström levererar nya drömmar. Känslan när lusten blir till prestationer utöver det vanliga, hellre än att känna tvånget att prestera.
Det som började med ett sökande efter att få fylla livet med något som var roligt, som övergick i nyfikenhet och numera är en självklarhet. Att få skriva. Att jag idag kallar mig idag för författare när jag presenterar mig, det hade jag inte tänkt mig för tio år sedan.
Extra kul att få träffa tjejerna från Skara som lyckliga berättade att de identifierat platsen där Bara människor utspelar sig. Jo då, visst är det i Skara allt händer.
Och på frågan om hur man blir författare använder jag ett citat från R K Narayan: ”You become a writer by writing.”
Flankerad av fina 4goodarna och solstrålarna Carina Sunding och Marie Thorslund