I Sverige är det många barn som får växa upp i en familj med att ena eller båda föräldrarna är missbrukare. I mitt fall var det min pappa. Det blir inte en så bra uppväxt det blir att pappa fattas eller han finns inte med i bilden fast vi bodde tillsammans. Jag minns att jag var väldigt rädd för honom, jag gick och gömde mig bakom en fåtölj när jag hörde att han öppnade sovrumsdörren och han kom ner för trappan. Jag har tyvärr inga bra minnen av honom, vilket man ska ha av sin pappa. Det blev aldrig den där kärnfamiljen man önskade utan i stället en oro och panik av hans närvaro.