De flesta vet hur det känns att bli dumpad, alla blir det, förr eller senare.. Vissa dagar mår man bra över att det är slut, vissa dagar mår man sämre och ser ingen framtid utan sin partner.
Innerst inne vet man om att det blir bättre, tillåt dig själv att tycka synd om dig själv och bara gråt ut första dagen som singel. Andra dagen måste du börja gå vidare! När en dörr stängs öppnas nya, du får mer tid till dig själv, skolan, familjen och vänner när du är singel! Men smärtan kommer alltid finnas inom dig, i början är den stark och det känns som att det aldrig blir bättre, men det blir det! Varje dag är ett steg mot en ny framtid, ett nytt liv där endast du har kontrollen, den enda du behöver tänka på är dig själv! Med tiden försvinner smärtan mer och mer. Men det krävs inte mycket för att krossa din mur, minsta lilla information om din partner och du faller igen. Tillåt inte dig själv att falla! Använd allt du hör om honom som negativt, få saker att låta värre än vad de är. Ju mer du intalar dig att han inte är värd dig, du är bättre än honom, han kommer inse att han gjorde ett misstag och när han väl gör det har du kontrollen! Du bestämmer om han är värd att få tillbaka dig! Ju mer du intalar dig, desto bättre kommer det kännas, du omvandlar din sorg till ilska och du blir envis. Du växer som person och får mycket lättare att gå vidare då du blir starkare!
Hur vet jag detta? För snart 1 månad sedan tog det slut mellan mig och min dåvarande pojkvän. Vi har känt varandra i flera år men aldrig sett varandra som pojkvän/flickvän. Men en dag klickade det mellan oss och vi byggde upp ett förhållande av vår vänskap. Dom sista 2 månaderna kände vi båda att vårt förhållande inte kommer att hålla, vi kämpade varje dag och intalade oss själva att detta var bara en fas. Tills den dagen min magkänsla sa mig något annat. Jag gjorde en sak som jag ångrar, men samtidigt inte. Det fick oss båda att inse att det finns ingen chans att vårt förhållande blir bättre. Vi pratade om det och vi bestämde oss för att göra slut, jag tappade alla känslor, jag bara satt och höll med även om det gjorde ont på insidan. Han sa att vi kunde fortfarande vara vänner om jag ville det, men ett förhållande fanns inte på kartan, inte nu iallafall. När han gick från mig brast allt, jag grät konstant i flera timmar innan jag somnade av utmattning. Dagen efter kändes det okej, första helgen utan honom var konstig, att inte få vakna upp bredvid honom, ingen att mysa med osv. Men det har gått över för det mesta. Känner inte längre något behov att ha honom vid min sida, även om jag gått vidare och snackar nu med en annan så kan jag fortfarande bli arg på honom. Hur kan han bete sig som han gör? Lägger till tjejer på facebook som går på min skola som han inte ens känner? Försöker han göra mig avundsjuk eller? Förmodligen försöker han ju det, men det funkar inte! Jag blir bara så jävla arg för att han känner mig bättre än så, arg för att han aldrig kommer växa upp och arg för att han tror att han kan göra samma sak mot en annan tjej som han gjorde mot mig.
Kortfattat: Att göra slut gör ont, men ju längre tid det går, desto mindre blir smärtan. Gå aldrig med på att fortfarande vara vänner, han vill inte få dåligt samvete! Radera allt som har med han att göra, ta hand om dig själv och när någon frågar dig om honom svara då ”Vem pratar du om?” och håll ditt huvud högt. Låt ingen sätta sig på dig, speciellt inte en förälskelse!
Hoppas det jag skrivit om kommer till nytta för någon 🙂
Hugs // Michelle
