Jag är en person som gärna vill ställa upp för mina vänner när de behöver hjälp. Men ibland hamnar man i situationer som man inte riktigt vet hur man ska hantera. Där man måste erkänna att man tyvärr inte är ett så bra stöd som man hade hoppats på. Det känns så fjuttigt att säga att man finns där om någon behöver en i vissa situationer. Men vad mer kan man göra? Man kan ju inte direkt tvinga någon att vända sig till en. Det måste ju ändå vara personen själv som avgör om den vill lita på en och luta sig på en eller ej. Eller!? Eller räcker det verkligen med att säga att man finns där i alla situationer??