Alltså… De flesta vet säkert att min mamma alltid är den som har rätt, alltid måste få bestämma,
tål inte att få kritik, är Mrs Perfect!
Det går inte att säga emot henne, för då flyger hon i taket.
Man får inte ha något privatliv, utan hon ska lägga sig i i precis allt.
Hon ska tydligen bestämma vem jag får umgås med och inte umgås med (?)
Hon drar ur livsenergin ur en.
Lixom, jag kan tåla skrikandet och det i viss mängd, men när det sedan leder till att den jäveln kastar ut mig på gården och fräser att jag inte behöver komma hem längre, nejfan, då har det gått för långt!
Som tur är har jag världens bästa vänner så fick sova hos Steffi den natten <3