2011-01-10
Två veckor går alltför fort. Tiden går bara fortare och fortare, och ångesten kryper på.
Ibland känns det som att jag håller på att bli galen på riktigt. Det har länge känts som att jag har tusen kaniner i kroppen som hoppar åt olika håll samtidigt. På senare tid har en annan känsla kommit mer och mer. Känslan av att redan vara död, levande död. Jag får kraftiga overklighetskänslor, som om mitt liv inte var på riktigt. Jag pendlar mellan att ta minsta detalj på blodigt allvar till att känna att allt kvittar.
Däremellan finns intet.
2011-01-11
Jag vet inte vad jag ska tro om den där försenade julklappen. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte köpa allt rakt av. Jag vill inte vara för lättlurad eftersom jag känner mig väldigt skeptisk. Det känns inte helt osannolikt att den skickades hit efter jul. Kanske efter att en viss gemensam julklapp från gruppen överlämnats, där även mitt namn stod med. Men det är ändå skönt att känna att man åtminstone kan prata. Att man inte är så hatad att man inte ens kan bita ihop, så som det kändes att det var innan jul.
2011-01-12
Energivampyrer finns det gott om. Jag är en själv. Har man blivit utsatt för en energivampyr är man dömd till att även förvandlas till en. Det värsta är att det därför kan gå i arv från en generation till en annan. Har man blivit dränerad på all energi under uppväxten, måste man senare suga i sig energi från andra. Jag skrev tidigare att jag kände mig som en levande död, så vampyr alltså i dubbel bemärkelse.
2011-01-13
Jag har länge undrat om det finns en viss doktorandkollega här som har spridit elaka rykten om mig. Det skulle inte förvåna mig särskilt mycket och eftersom en del personer, som kan ha haft rätt mycket kontakt med honom tidigare, tycks undvika mig en del, så kan man ju fundera. I annat fall är de bara rätt dryga eller blyga personer som varken vill hälsa på eller prata med en sådan som jag. Jag irriterar mig mycket på personer som sprider elaka rykten, men jag irriterar mig nästan mer på folk som utgår ifrån att de är sanna och därmed inte skapar sig en egen uppfattning. Även om ryktena kanske stämmer.
2011-01-14
Jag känner mig så mentalt trött. Jag orkar inte ta mig för saker och skulle kunna ligga och titta i taket en hel dag. Jag vill bara sova…
Jag blir tokig på mig själv när jag inte får något gjort!
Jag är så seg och trött hela tiden och är nästintill apatisk ibland. Jag som har så mycket som jag skulle behöva göra, både hemma och här. När dagarna bara går obemärkta förbi, får jag bara mer och mer ont i magen.
Nu måste jag skärpa till mig!
2011-01-18
Jag vill bara åka hem igen när jag kommer hit. Jag måste verkligen skärpa mig, men jag vet inte om jag har energi nog. När jag väl tar tag i något är det sällan det fungerar, och sen blir det ännu tyngre att ta tag i det igen. Att jag dessutom är urusel på att planera gör ju inte saken lättare. När jag började med det här var jag mer entusiastisk, men alla motgångar har gjort att jag har blivit segare och segare. Innan jag kom hit var jag aldrig seg på jobbet. Hemma kunde jag nog vara det, men inte när jag jobbade. Nu har segheten spridit sig även hit. Jag tappar mer och mer motivationen att försöka göra saker, eftersom så mycket tid och energi går åt till sådant som inte ger något i slutänden. Om åtminstone EN sak skulle gå bra, skulle det bli lättare att hantera att allt annat går dåligt.
2011-01-19
Apropå gårdagens, det som gör allt extra tungt är ju även den sociala biten. Att jag knappt orkar prata med folk är helt klart ett problem. Om själva jobbet flöt på bra skulle det kanske inte vara så farligt, men kombinationen av de två problemområdena gör situationen nästan ohållbar. Jag vet inte om jag kan fortsätta så här. Tillslut spricker bubblan och sanningen uppdagas. Det känns som att jag går runt med en mask eller en fasad som när som helst faller eller rämnar. En del av den har väl kanske redan genomskådats av vissa, men jag undrar om de inser hur lost jag egentligen är. Det är en tickande bomb, redo att explodera när som helst…
Jag känner för att äta massor med choklad, men samtidigt vill jag gå ned i vikt. Det går inte ihop, men jag läste i tidningen idag att 22 % av den kvinnliga befolkningen, tror det var i Sverige, äter choklad när de är ledsna.
2011-01-20
Det finns en sida hos mig som ibland gör mig lite orolig. Egentligen är jag nog inte så direkt orolig, utan jag känner mer att jag borde vara orolig över det och eftersom jag inte är det så blir jag orolig för att något inte riktigt stämmer. Dessutom kan jag känna att om andra fick reda på att den här sidan finns hos mig så skulle de nog minst backa ett par steg, de skulle kanske till och med springa och försvinna för gott.
Vi kan kalla den sidan hos mig för ”min demon”. Det är så jag brukar visualisera den för mig själv. Det är en bra liknelse och jag misstänker även att det kan finnas ett visst samband mellan den mytiska demonen, och den här typen av mentala åkommor. Jag har tidigare varit osäker på hur pass mycket inflytande demonen verkligen har, om den bara orsakar galna fantasier eller om den även kan påverka mina fysiska handlingar. Jag har nog kommit fram till att ju mer utrymme och uppmärksamhet jag ger den, desto mer makt får den över mig.
Jag tror att demonen kan vara bra att ha om jag kan lära mig att hantera den bättre.
2011-01-21
Vilken hemsk morgon/ förmiddag! Stress, inställt tåg, mera stress, dubbelbokade möten, ännu mer stress, puh!
Men det är ju fredag, party!
Nej det blir nog inget sådant. Det blir mest städa och tvätta som vanligt, det är det mina helger består av. Så roligt liv har jag, jobba, sova, städa. Jag slipper i alla fall det här skitstället i några dagar… Eller jag gör kanske inte ens det när jag tänker efter, jag kan bli tvungen att ta en sväng hit i alla fall.
Inte blir det någon alkohol heller, jag har en vit vecka kvar. Jag har hållit uppe sedan nyår, även om jag fuskade med lite glögg. Det var bara för att vi hade så mycket mumsig glögg kvar och jag helst dricker den åtminstone i samband med julledigheten. Så den rök helgen efter nyår.
Det är ganska skönt att hålla uppe med alkoholen, man känner sig i alla fall lite piggare. Man slipper vakna bakis varje helg och inte orka ta itu med något hemma. Tyvärr är jag väldigt trött mentalt just nu, så effekten är inte så stor ändå. Knappt fyra veckor är ju inte heller särskilt lång tid att avstå, så det är lite hemskt att man har sådan abstinens. Jag längtar till min födelsedag, för då har jag bestämt mig för att det blir vin till maten.
2011-01-24
Varför är jag så fruktansvärt ful?
Varför måste man vara så ful som jag när det finns så många vackra människor i världen. Det känns så orättvist. Jag menar, det finns kanske de som har det betydligt värre, men det känns ändå nästan som ett hån att det ska finnas så otroligt vackra människor när man själv inte ens är i närheten av dem. Det får en att känna sig så helt värdelös. Inte blir man ju vackrare med åren heller…
Man fick ju lära sig ganska tidigt i livet att det var de vackra som räknades, och att alla andra fick anstränga sig betydligt mer för att ens nå upp till halva deras betydelse.
Jag som alltid har varit en styggelse utseendemässigt, har krälat i stoftet av stjärnornas glans och odlat min avund och mitt hat.
2011-01-25
Värdelös var ordet. Just det ordet har nog snurrat i mitt huvud så länge jag kan minnas. Eftersom jag varken är trevlig, vacker eller har någon talang så är väl värdelös en ganska bra beskrivning. Meningslös är ett annat ganska träffande ord.
De två orden kan även rama in historien om mitt liv. Värdelöst och meningslöst är väl precis vad mitt liv är och alltid har varit. Spännande ord, som tragiskt eller hjärteknipande, är alldeles för starka för att kunna beskriva mitt händelselösa och ganska tråkiga liv. Snarare är väl kanske patetiskt det mest laddade ord som skulle kunna passa, men även det känns lite för intressant för att vara helt rättvisande.
2011-01-26
Min melankoli pendlar mellan det nära och det fara, mellan det världsliga och det andliga. Det här med värdelöshet och framförallt meningslöshet omfattar mycket av mina tankar, kring det mesta och på alla olika plan. Hur långt man än drar det och hur mycket man än söker efter en mening, så tycks ordet meningslöst återkomma gång på gång. Faktum är att meningslösheten kan tyckas öka, ju större perspektivet blir. Mitt eget livs meningslöshet är ju ganska betydelselös i förhållande till hela universums meningslöshet. Däremellan finns det ju en hel del, som på grund av alltets meningslöshet, också blir utan mening. Även om en vacker framgångsrik persons liv kan tyckas meningsfullt i stunden, eller en storslagen natur kan kännas meningsfull att bevara här och nu.
Därmed inte sagt att förnuft och känsla alltid går hand i hand. Många gånger är det känslan som styr ångesten i vardagen, medan förnuftet styr den mer ogripbara och skrämmande ångesten.
2011-01-27
Imorgon har jag kommit ett år närmare döden, och längre ifrån födseln. Klockan tretton minuter över sju på morgonen blir jag ett helt år äldre än jag var samma tid förra året.
Det värsta med att bli äldre är att tiden bara går fortare och fortare. Så ju närmre döden man kommer, och ju mer dödsångest man får, desto snabbare kommer den rusande emot en. Det är livets så kallade ironi i dess rätta bemärkelse.
Imorgon ska jag försöka njuta av livet så gott det går.
2011-01-31
Efter en lång skön helg är det extra jobbigt att vara tillbaka.
Jag känner mig ganska likgiltig just nu. Ångesten finns i och för sig där som alltid, men den är rätt odefinierbar. Den är mest en klump i magen som gör att jag inte riktigt kan känna glädje och som gör att jag inte kan fokusera på det som jag behöver fokusera på. Overklighetskänslan ligger och gör sig påmind med jämna mellanrum, ångesten pendlar mellan en krypande känsla av obehag och ett starkt illamående.
Jag känner mig som en bugg i systemet.