– Det är precis vad jag gjorde!

Igår när jag vaknade kände jag att jag inte längre pallade att vänta tills på måndag för att komma till läkaren. Det började bra, jag åkte till akuten och kunde se det vackra med situationen, jag var stolt över mig själv som försökte få hjälp tidigare och över att jag försökte hjälpa mig själv som jag skulle gjort med någon annan. Jag var glad, kunde skratta åt små saker som hände omkring mig och till och med åt min sambos bakfylla. Jag kände lycka. Min sambo blev skjutsad till mig av mina underbara vänner och spenderade alla timmar med mig på akuten, det är kärlek och lycka. Men efter 8h så höll det inte min tanke om den vackra situationen längre, då tog glädjen slut och frustrationen tog över. Jag försökte verkligen att se på det positiva i slutet men plötsligt var jag ett praktexempel på:

Jag var arg, ledsen och frustrerad. Visst jag hade suttit där länge men det som tog kål på mitt tålamod var det ständiga påståendet att ”Läkaren kommer strax”. Tomma ord och ingenting hände i praktiken. Kände att de istället kunde säga ”Jag vet inte när läkaren kommer, förmodligen tar det sjukt lång tid och om du inte har tränat på ditt tålamod förr så kommer du att få göra det nu! Genom att låta mig själv tas över av frustration och ilska mådde jag plötsligt sämre och jag var inte bara elak mot mig själv utan mot personalen. Var det värt det? Nej. Visst jag fick fart på personalen genom att vara frustrerad men samtidigt kan man få det på andra sätt utan att äta gift. Nu i efterhand inser jag att jag skulle kört Sedona metoden. Som tur var slutade jag äta giftet som jag hoppades på skulle ta död på all personal i min omgivning när jag kom upp på avdelningen. Men kunde jag ändrat situationen skulle jag haft kvar den positiva känslan som jag hade början. Och det var väl förmodligen det jag skulle lära mig med denna upplevelse. Varför välja den negativa tanken när man kan välja den positiva? Låter enklare sagt än gjort men det går att ändra tankemönstret, fast de krävs en j*vla ansträngning, men som är helt klart värt de. För både före och efter frustrationen kände jag lyckan. Man kan hitta den överallt. Jag hittade den när min sambo och vänner klev innanför dörren, i samtal som jag tjuvlyssnade på,  i den sista sjuksköterskans ärlighet, i sms jag fick från vänner och familj. Det handlar om att lägga märke till det som skapar lycka, att ge det uppmärksamhet och även njuta av stunden. Varför själv äta gift medan man hoppas på att andra ska dö istället för att njuta av det som skapar lycka?