Hej!
Jag vet att jag varit urdålig på att uppdatera er de sista 2 dagarna, men har haft så enormt svårt att sova om nätterna och detta har lett till att jag sovit längre på dagarna och sedan helt enkelt försökt hinna med det som skall göras när jag väl kommit upp. Jag vet verkligen inte varför jag haft så svårt för att sova, jag går och lägger mig för att jag känner mig trött, men väl i sängen, så vrider och vänder jag mig bara, kan helt enkelt inte komma till ro. Varför? Jag har verkligen inte en susning.
Hur som. dagarna har varit fyllda med solsken, varma vindar och helt enkelt underbart väder. Så himla skönt att våran vår äntligen slagit sig till ro. På lördag ska jag till butiken och börja fixa iordning för kommande säsong. Vi måste städa, plocka upp allt, fixa och dona helt enkelt och detta tar tid! Men det ska bli så skönt att få komma igång igen. Sen kommer ju min mamma och styvpappa till oss… en vecka ska de stannna och jag längtar så enormt. Min mamma och jag har en underbar relation och den värdesätter jag enormt mycket.
Idag läste jag Magdalena Graafs blogg… jag gillar hennes blogg! Hon hade idag skrivit om en person som tyvätt valt att hoppa från en bro i måndags… Varpå hon skrev att hon är glad att hon valde att ”ge livet en chans”. Dessa ord skapade världens debatt bland hennes kommentarer. Folk uttryckte sig att har man ”bara” blivit misshandlad och ”bara” haft en hjärnblödning så vet man inte allt… Hur oempatisk hon är ect… Detta förvånade mig. VEM kan säga att en männsikas lidande är värre än en annans? För vi alla människor lider av olika saker. Om jag inte lyckas med en sak, struntar jag i det. Men en av mina vänner skulle må enormt dåligt över det. Vem är då jag att säga att det är en skitsak… ja, för mig kanske det var det, men det betyder inte att en annan männsika ser på det på samma sett. Så jag ogillade starkt kommentaren om att hon ”bara” haft hjärnbödning och blivit misshandlad. Usch för människor som inte förstår att andra kan lida fast av andra saker. Att välja eller snarare att känna att man inte har något annat val än att begå självmord är en känsla jag inte önskar någon och det är en känsla många har svårt att förstå. Dock ska man inte skämmas för att man inte förstår den känslan, man ska vara glad att man sluppit stå där med alla dessa känslor! Anledningen till att dessa männsikor väljer att ”inte ge livet en chans”, är helt enkelt för att de anser att de inte har något val. De tror många gånger att alla kommer att ha det så mycket bättre utan dem. Många gånger känner de också att de vill få slippa ha ont, de vill slippa lida och de vill slippa alla tankar. I min värld finns det bara ett sätt att göra det på… att kämpa! Att se till att få hjälp, att låta de runt omkring en förstå hur dålig man mår och få dem att kämpa för ens rätt till vård, behandling ect. Tyvärr är det dem som inte ser ljuset ur sitt helvete och tyvärr väljer de att ”inte ge livet en chans”… men vi runt omkring, vi medmännsikor, måste förstå att de gjorde det valet för att de kände att de inte hade något val! För hade de kännt att de hade ett val, hade de aldrig tagit sitt liv! Andledningen till att de kan känna att de inte har något val är oftas för att de inte fått den hjälp de behöver, för att samhället inte tog sitt ansvar, för att samhället gav upp. Man att hoppa på en männsika och säga att du har ju ”bara” gått igenom dittan eller datten är en kommentar som genomlyser brist på empati. För jag vill inte veta siffran på hur många kvinnor som känt att döden är deras enda utväg efter att ha blivit förtryckta, misshandlade, psykiskt nerbrutna av en man! Vissa ställer sig upp, borstar av sig och går vidare, vad som kan tyckas lätt för mig, kan vara botten för en annan!
Jag förundras över männsikors tankesätt idag. Vi har ingen förståelse för andras situationen och känslor, men vi kräver förståelse för det vi känner och gått igenom. Hur är detta ens logiskt? Varför är det så enomrt svårt att inse att vi alla är olika och en situation/händelse upplevs olika av ALLA! För vi alla är enskilda individer, men olika känslor, styrkor och svagheter. Det är väl lika självklart som att vi alla har olik humor. Och ska jag dela med mig av min åsikt så älskar jag att vi alla är annorlunda, men jag önskade att männsikor kunde respektiera olikheter. Vad som är rätt för mig kan vara enormt fel för någon annan! Men INGEN kan säga att vad som är rätt för mig är fel! Det är min rättighet som människa att få känna, tycka och tänka.
Det vart ett lång inlägg och ett enormt känsligt ämne, men jag vägrar vara tyst om något som ökar lavinartat. Alla männsikor har rätt till att leva och för de som inte orkar måste vi andra kämpa. Den vackraste gåvan som finns är livet, men du kommer inte se dess skönhet om du inte lever det!
Kramar till er därute