Nu är det som om jag känner behovet av att berätta igen, behovet av att ge det där avtrycket och möjligheten till att få dokumentera. Skapa minnen liksom ärr. Återblicka och reflektera. Sådär så att lusten, kreativiteten och känslan väcks. För att behålla mig själv och för att minnas. Vem var jag en gång? Jag känner inte längre igen mig själv. Det här är inte jag.
