Ylle vaknade vid 8-snåret och normalt brukar hon ha sin första sovstund ungefär 2h efter att ha stigit upp. Den lilla grisen verkade riktigt trött, men det gick inte o lägga ner henne o få henne o vila utan hon skulle göra andra saker o gnällde och hade sig. Under ungefär 6 månader har det oftast varit väldigt lätt o läsa ut vad det är hon vill när hon börjar smågnälla, men nu visste jag inte vad vi skulle göra. Kanske nån utvecklingsfas, men det känns som hon inte följt de tidigare faserna alls, utan hon har varit glad nästan hela tiden trots att ”The Wonder Weeks”-appen visar stora åskmoln.
Strax före 12 tog Greger upp henne o gick runt. Han tittade i spegeln och såg att hon såg riktigt trött ut, 30 sekunder senare tvärslocknade hon i hans famn. Hon gjorde i alla fall allt hon kunde för att stå emot.
Efter lunch tog vi en promenad till Mälarsjukhuset för en tid hos diabetessjuksköterskan. Hon är jättebra den nya jag har. Vi diskuterade hur det fungerar med insulinpumpen och ändrade lite inställningar. Sen frågade jag om det var möjligt att byta läkare till den jag haft i Örebro, för jag sa som det var att jag tycker han är så bra och att jag inte riktigt fått samma känsla för dem jag träffat här. Hon sa att hon skulle kolla upp det i alla fall, men att det skulle kunna bli lite bökigt också eftersom hon själv ibland har kontakt med läkaren för o diskutera olika saker. Men vi får väl se. Hon kände i alla fall till honom och hade hört när han föreläst. hbA1c låg på 47 istället för 35 som sist. Hon tyckte att 35 var lite väl lågt förut och jag tycker att 47 är lite väl högt, även om det som diabetiker inte är väldans högt. Men det som är bra med henne är att hon tittar inte bara på det medelvärdet, utan det finns ju saker som går att förbättra! T.ex. så sa jag att det här värdet kanske man inte ska förlita sig helt på eftersom det varit semester och jag inte har ätit riktigt som jag brukar, men då sa hon att med en pump så kan man ju faktiskt ställa in och mixtra lite för att ändå få bättre värden när man inte heller äter som man brukar.