Det är inte alldeles för mycket tid man har framför datorn när man börjat jobba! Eller det var nog egentligen lika fullt upp hela januari trots att vi båda var hemma med Ylle kryll. 🙂
Natten mot måndag vid 4-tiden vaknade vi av att Ylle spydde ner hela sängen. Stackars liten. 🙁 Hon hade ju ätit lite sämre de senaste dagarna och nu var magsjukan ett faktum. Jag masade ändå iväg mig till jobbet, tänkte att när man båda jobbar så är man ju inte hemma o vabbar båda två. O det kändes tryggt o lämna henne hemma med pappa. Har ju gått så bra både med mamma o pappa under våran tid hemma under januari.
Det var trevligt o komma tillbaka. Dock fick jag börja med o berätta att jag hade en magsjuk dotter hemma så kramarna fick utebli. Dagen började med enhetsmöte och det kanske inte är det mest lockande av allt på jorden. Så under mötet gick mina tankar mest till dem där hemma. Sen va seg man är i huvudet. Jag har verkligen tankat ur det under det här året. Det tog 3 sekunder varje gång jag hörde en förkortning att komma på vad det betydde. Men det är också skönt att inte ha almanackan full och inte högar med saker o göra på en gång! 🙂
Väl hemma så sov Ylle. Det hade gått bra under dagen, men hon hade spytt ungefär en timme efter hon ätit nåt. Druckit bra med vatten i alla fall. När hon vaknade verkade hon ändå lite pigg. Så pigg att jag valde o göra lite välling på kvällen, men den kaskadspyddes upp kort senare. Jag har verkligen ingen erfarenhet av sjukdomar, men jag lär bli varse. Har alltid känt att magsjuka är nåt av de värsta som finns och varit lite rädd över o behöva ta hand om ett magsjukt barn. Men det är ingen fara.
Under tisdagen var det ungefär samma bara det att hon var pigg emellanåt. Kändes som en riktigt konstig magsjuka. Har visserligen hört att man ibland inte märker nåt på barn som är sjuka. Men ändå. Hon var matglad ändå, men allt kom upp. På kvällen så ringde vi 1177 o de sa att vätska var det viktiga. Dock läste jag på diverse sidor att man skulle ha koll om det höll i sig mer än ett dygn. Vid 22-tiden vaknade hon o spydde igen. Med tanke på att hon ramlat och slagit i huvudet i våran stentrappa så ringde jag o frågade om det kunde ha nåt med det o göra. Pratade rätt länge med en person på 1177 som efter ett tag gav rådet att åka in till akuten. Ylle hann somna om, så ringde igen o frågade om vi kunde avvakta så hon fick sova med tanke på att det brukar kunna ta TID på akuten. De tyckte att det ändå var bäst att åka iväg. Väldigt trist om det skulle vara så att hjärnan skulle svullnat upp efter en hjärnskakning eller så o sen vänta till nästa dag. Varken jag eller Greger hade ju känt av någonting och hon hade ingen diarré heller och det kändes som om vi borde ha blivit smittade eftersom det är så svårt o hålla sig ifrån.
Väl där så såg hon inte så påverkad ut och sköterskan i kassan tyckte att vi kunde vänta till morgondagen. Vi gick mot bilen och då började hon spy ner halva mig, så då gick vi tillbaka.
Var inne vid 00 och det var många före oss. Då har de ändå en kö just för barn. Vi fick träffa en sköterska som ville ta tempen och kolla nåt mer, men Ylle bara skrek åt den där grejen som skulle sättas över fingret eller tån så vi avvaktade lite och då kom läkaren. Hon lyssnade med stetoskop och kände lite på Ylle, o hon skrek ju så där hysteriskt som bara hon gör när någon okänd kommer för nära. Jag tror ju inte att hon hade ont utan att hon hade sitt vanliga sätt bara. Men inte så lätt för läkaren o veta. O hon ville att en kirurg skulle titta på henne. Väl där inne var väl klockan 02:30 och det dröjde ett bra tag innan kirurgen kom men Ylle lyckades somna vilket var skönt. Vid 03:30 kom han in och väckte henne, kände på huvudet och lät henne ta tag i hans fingrar för o ta sig upp. Hon skrek faktiskt inte lika hysteriskt och han tyckte att det såg bra ut.
Under onsdagen var hon riktigt slö. Men kanske inte så konstigt när det enda hon fått behålla var vatten och vätskeersättning. Då var hon också dålig i magen, men som sagt har man inte ätit på flera dagar är det nog inte så konstigt. När jag tänker magsjuka så brukar man ju bli riktigt dålig under en kortare period o sen så fort man får kräkas så mår man så mycket bättre. Men sen har jag inte haft magsjuka på hur många år som helst heller. Så det var drygt o bara gå o vänta ut det.
På torsdagen började hon bli sig själv igen. Lite segare, men hon hade gått runt själv. Dagarna innan hade Greger inte kunnat sätta ner henne över huvud taget. Hon fick lite mat, mindre än vanligt för o få behålla det och det gick bra. Fredagen blev hon piggare också så det var skönt och då fick jag en jättestor kram när jag kom hem från jobbet. 🙂
Trist start för Greger, men underbart skönt att han klarade av det så bra.