Blev inget inlägg igår. Åkte till Norge, och vilken resa det blev.
Fick låta gårdagen sjunka in ett tag, men nu är det dags att dela med sig.
Åkte flygbussen (ja, jag vet – förnedring.. lite iallafall) till Arlanda.
Det tog ju ett halvt liv att åka dit. Det kändes så. Tråkigt som tusan och sitta på en buss med femtioelva andra bugdetåkare.
B tyckte också det var tråkigt, så han började gräva i väskan. Och han hittade. Vi skulle roa oss med detta:
Vänligen observera den lilla katten – Japp, vi ”gjorde det” på
ett Hello Kitty block……
Sen kom vi till flygplatsen och allt gick bra. Jag satte ett ”check” bredvid en massa på min önskelista – glad och nöjd 🙂
Kom till Oslo. Fick gå genom tullen med resväskan för att ”droppa” den hos flygbolaget för nästa sträcka till Bergen.
Tjejen i check-in frågar efter Mattias’ biljett och ID. What? Vem fan är Mattias? Jag åker inte med nån Mattias. Jo, säger hon.. det är han som står som resenär på väskan. Neeej.. nu får du sluta, sa jag. Ingen Mattias som äger min väska. JO – det är Mattias’ väska säger tjejen, och pekar på skärmen.
Jag tittar ner på väskan och upptäcker att tjejen nog kanske har rätt.
Det är ju för fan inte min resväska………… Den är inte ens lik min resväska. Den är så långt från min resväska som man kan komma. Jag tittar på B (det var han som hämtade väskan på bandet. Han tittar på mig och fattar inget. Han har tagit Mattias väska, och kommenterar så fint ”Ja.. men… det är ju en svart väska”
Som tur var hade jag unnat mig en flaska bubbel på flyget till Oslo. Jag bryter bara ihop – i en enda stor skrattattack. Moahahahahaha – tårarna trillar.
Får dock lite panik samtidigt. Jag har någon Mattias’ väska. Min väska är kvar på bandet. Flyget går om 20 minuter. Det är bara att springa. Jag har inte tid att fundera. Springer ner till tullen, och försöker komma ”in från fel håll”.
Ehm.. det går inte. En mann tar tag i mig och jag föröker desperat att förklara att jag är jag, det är Mattias’ väska, min är på bandet, flyget går, jag ska med flyget.
Jag beter mig som en j-a förstegångsresenär. Jag skiter i det, jag måste med flyget. Uppmärksamma att jag fortfarande skrattar, Jag skrattar högt. Så högt att dom kanske tror att jag är hög.
Mycket händer. Det löser sig. Jag hittar Mattias. Han hinner inte heller med flyget. Får åka med ett annat plan. Vi med. Det har löst sig. Skönt.
Tills vi kommer till Bergen….. då lyckas B med att ta fel väska igen. Jag känner igen väskan – det är Mattias’ väska….
Kommentarer är stängda.