Under alla år i skolan så har jag nog alltid varit den ”tysta och inte så tuffa tjejen”.
I mina gammla klasser så va jag tydligen den som alla tyckte att de kunde hacka på.
De kunde kommentrera ifall jag skrev ngt de ej tyckte va ”normalt” eller om jag gjorde något.
Om jag va ut och gick någon kväll efter skolan så kunde de dagen efter komma med spydiga komentarer som tex ” nu va du duktig som va ute och gick”
så till slut vågade jag inte jag gå ut längre, jag gick ej till platser där jag visste att de skulle vara.
Jag undvek alla.
Och varför trodde de att de kunde köra med mig hur som helst..
jo för jag ee ju tjock och ful..
de är juh pinnsmala och coola och världens snyggaste människor..
Och det sjukaste är… Jag har 1 gång varit bästa vän med varenda en av dem… !
jag vill bara glömma allt..
hade jag kunnat att gå tillbaka och ändrat något i min barndom är det när jag började bli tjock. för då kanske mitt liv sett annorlunda ut, jag kanske hade varit populär jag kanske hade haft kompisar, många kompisar.
jag kanske hade haft killar som kollar på mig och tänker att hon ee söt…
det är dumt att önska att man kunde gå tillbaka, för då kanske man inte skulle ha de vänner man har idag..
Men hade kanske sluppit alla kvällar jag grät mig till sömns för att det va folk som hade kastat stenar på mig eller sagt att jag liknade en flodhäst..
hade sluppit alla dagar man inte ville gå till skolan för att man visste att det alltid skulle komma kommentarer på något.
men men, det som har hänt har hänt, och nu är jag så deprimerande så jag håller på att tråka ut mig själv haha
nähä jag har läxor att göra
XOXO